Niklas Cederberg

FlipBelt — årets löparpryl?

Är du som jag less på skramlande, hoppande nycklar, mobiler som far omkring eller att inte få med sig allt man vill på en långtur?

Kanske är då Flipbelt något för dig.

loparbalte_flipbeltFlipbelt är ett höftband i tubmodell med massor av plats för det man kan behöva under en löptur. Bandet sitter grymt bra på plats och under mina två testturer i helgen märkte jag knappt att jag hade det på mig. Jag hade fyllt det med mobiltelefon, nycklar, en gel och ett paket druvsocker (en diabetikers livlina). Det fanns dessutom gott om plats för mer grejer om jag velat.

Det här var väl investerade pengar och för mig är nog detta årets löparpryl. Finns dessutom i nio olika färger för dig som är noga med stajlen. Kolla in videon och hur Flipbelt funkar här.


Gruppen blev till en duo

I går kväll var det premiär för vår nya lilla löpargrupp. Eller grupp? Inte precis. Först blev ju Tina sjuk och sedan var Kärrtorpsdoktorn tvungen att stanna kvar på jobbet. Ja ni hajjar. Det blev jag och Lidingö-Lena som fick hålla vår fana högt.

artillerigatan

Samling på Artellerigatan och iväg till Djurgårdsbrunnskanalen för ett varv där. Grymt väder och en riktigt trevlig och vacker runda. Jag har faktiskt aldrig tränat där någon gång men kommer absolut åka in till stan för att göra det ibland framöver. Perfekt träningsställe.

lidingo-lena_liten

Lidingö-Lena har bevarat formen bra trots sin skada. Jag fattar inte riktigt hur hon gör. Hon berättade att hon inte sprungit sedan vi gjorde det tillsammans i Vancouver i maj förra året. En hel del gymmande och cykling till jobbet verkar vara hemligheten.
Vårt prattempovarv gick i 5:30 fart och det verkade inte riktigt beröra henne även om hon började flåsa lite mer mot slutet. Det är gott gry i den tjejen 🙂

Efter rundan blev det transportlöpning hem. Via Strandvägen, Berzelli Park, Kungsträdgården, Gamla Stan, Stadsgården, Sjöstaden och Årsta tog jag mig hem på cirka en timme. Fy 17 vilken vacker stad Stockholm är. Ren och skär njutning!

Nu hoppas jag att de andra i gänget hänger på nästa vecka. Jag spanade nämligen in en backe på Djurgården som kan passa och verkar vara lite lagom utmanande.

Förkylningen då? Ja, den var nästan helt över och jag anpassade mig något då jag självklart vet att man ska vara försiktig vid infektion. Silvergrogg och echinacea funkar fruktansvärt bra för mig. Två ynkliga dagar och sen är man okej.

I kväll bär det av till Uppsala för att kolla in Perssons Packs avskedsturné. Självklart är då Äkta Hjärtan från 1991 veckans pop. Avnjutes här.

Ha en toppenhelg alihopa!


Förkylt

nasdukar

Attans också! Där kom den. Förkylningen. Halsont och snorig. Det är bara att bita ihop och vara försiktig med träningen.

Nu kurerar jag mig med echinacea och i går blev det Silvergrogg så förhoppningsvis kan jag vara fit for fight i morgon då ett pass på Djurgården med Lidingö-Lena och Kärrtorpsdoktorn väntar. Min tanke är att åka kommunalt in till stan, köra passet med mina löparkompisar och att sedan springa hem till Örby som avslutning.

Det är bara att hålla tummarna för att förkylningen skall ge sig snabbt.

 


Nybörjarrekord är alltid kul

brevladeinnehallIbland är det roligare än vanligt att vittja brevlådan. Istället för en massa räkningar låg där istället senaste numret av Runners World och startbeviset för Stockholm Halvmarathon.

Jag har tilldelats ett riktigt bra startnummer så man kan ju hoppas att man får bra draghjälp av de som startar i min startgrupp.

Tidningen verkade ovanligt matig men det blev ju inget läsa i går kväll. Jag hade ju lovat Kärrtorpsdoktorn, aka Per, ett torsdagspass så jag sprang bort till Kärrtorp för att piska på honom lite.

Tanken var att han skulle springa lite längre än vanligt och utan uppehåll. Han hade tidigare klarat 2,7 kilometer men när han var klar med sin del av passet så hade han fått ihop 3,5. Nytt rekord! Bra jobbat Per!

Nu skall vi inte ”dutta” mer utan nu är det tre mål för honom som gäller. 5 kilometer, 1 mil och om cirka ett halvår, en halvmara. När man läser och kollar runt lite så verkar halvmaran vara ett  klart realistiskt mål även om det förstås är en kraftfull utmaning för någon som inte tränat sedan 70-talet.

Nu verkar det dessutom som att Lidingö-Lena är beredd på att göra come back och jag hoppas att Tina snart också kan ge sig in i leken. Kul! Snart har vi kanske fått ihop en hel löpargrupp.

 

 


Det är skönt med ett kvitto

Ibland när det är en tid mellan mina lopp kan det vara skönt med ett kvitto på att man är på rätt väg.

Jag brukar därför köra ett snabbdistanspass på 1 mil där jag springer snabbt men ändå med bibehållen teknik och där jag samtidigt försöker hålla samma kilometertid genom hela passet. I går var det ett sådant pass på programmet och jag kan lugnt säga att det var en mycket nöjd Niklas som efteråt summerade passet. Något gjorde att jag snittade på 7 sekunder bättre per kilometer än vanligt. Ganska mycket för att vara mig faktiskt.

Efter en kortare fundering kom jag fram till följande tre orsaker min förbättring kunde bero på:

adidas_adizero_adios1: Mina kvalitetspass har äntligen gett resultat. Jag svarar bra på alla dessa backar, intervaller och tröskelpass.

2: Det underbara löpvädret. Grymt träningsväder för tillfället. Inte för varmt och inte för kallt. Optimalt!

3: Upptäckten av ett par gamla skor. Jag testade mina gamla Adidas Adizero Adios i går. Dom har varit med ett tag men det var ett bra tag sedan de fick komma ut och röra på sig. Vilken löpkänsla och vilken lust att springa fort de gav mig. Dessa kommer bli mina matchdojjor på asfaltsmil framöver.

Jag gissar att det förstås är en kombination av alla tre men oavsett detta så var det underbart att få det där kvittot. Ja Niklas, än går det att få fart på gubben. Du är på rätt väg.


Superdupergrattis…

…till alla er som tog er runt Midnattsloppet i helgen. Hoppas ni var många som dessutom fick blodad tand och fortsätter kämpa på.

renegades_skiva 1987_litenJag måste också passa på att gratta killen som sitter bredvid mig nere till höger på bilden. Tony, som i helgen sprang sitt trettionde Midnattslopp. Han gjorde det dessutom på den fina tiden 38:32. Tony är en gammal musikkompis till mig och vi spelade ihop under några år på åttiotalet. Nu har våra vägar möts igen tack vare löpningen men jag hinner väl tyvärr aldrig i kapp hans fina resultat på maror, ultror och midnattslopp. Fast man ska ju aldrig säga aldrig. Eller hur?

På tal om musik. Veckans tips är CJ Wildhearts nya platta Mable. Perfekt för er som gillar gitarrbaserad rock med bra tryck och snygga melodier. Finns på Spotify här.


Heja heja och lycka till i kväll!

midnattsloppet_start

Ett stort lycka till alla som ska springa Midnattsloppet i kväll. Speciellt till er som aldrig tidigare sprungit en mil men som tränat, kämpat och laddat så länge inför kvällens lopp.

Även om det säkert kommer bli tufft för många hoppas jag att ni också har möjlighet att njuta lite av denna fantastiska upplevelse och folkfest.

Heja heja!

Fotograf Anders Egle

 


Du har väl inte missat maratonpodden?

Maratonpodden leds av Petra Månström som träffar några av våra mest kända långloppsprofiler inom idrotter som exempelvis löpning, cykling och trail. Kul och riktigt inspirerande lyssning. Missa inte! Poddarna hittar du här.

radio och datorDet här borde jag egentligen tipsat om redan under semestern då detta är perfekt att lyssna på i hängmattan eller i solstolen. Nu hittar den intresserade säkert tillfällen där den passar lika bra och även om semestern kanske är slut finns det ju massor av helger att njuta av framöver.


Per tänker bli löpare

karrtorpsdoktorn_lidl_140813Kärrtorpsdoktorn, eller Per som han egentligen heter, har bestämt sig. Han skall börja träna kontinuerligt och bli löpare. Från att ha kört noll träningspass i veckan, noll i månaden och till och med noll per år, ska han se till att det blir kontinuitet i löpandet och på så sätt få lite fart på sin kropp.

Per satte egentligen igång att träna strax innan midsommar men sen kom sommaren, grillen, vinglaset, semestern och hmmm, det blev inte så mycket träning som det kanske var tänkt…

Nu tänkte jag försöka hjälpa till lite och sätta fart på ”gubben”. Vi började igår kväll med lite backträning och han hängde på riktigt bra i ett ett pass som var lagom utmanande men som inte körde slut på honom. Han får ju inte bli obrukbar i en vecka framåt. Han ska ju orka några fler pass.

Rune Larsson, vårt lands mest meriterade ultralöpare sa en gång att ”man skall springa så långsamt och så kort så man blir sugen att ta sig ut och springa i morgon också”. Det ligger faktiskt en del i det. Löplust och motivation får man ju inte av att köra sin kropp rakt in i väggen. Speciellt inte som ”nybörjare”.

Målet för Per är att någon gång under våren 2015 klara av en halvmara (Vi planerar något lopp ute i Europa tillsammans). Dock skall han först och främst klara fem kilometer utan att gå och sedan en mil. Rapporter hur det går på vägen kommer ni få på denna blogg.

För mig blev det också backe igår. 22 minuters gnuggande i 25 sekundersbacke med upp och nerjogg. En riktigt najs kväll med både bra väder och bra push.

 


Inspiration i massor

Ibland undrar man var den kommer ifrån? Inspirationen alltså. Jag har inga problem att ta mig ut och träna och gör det ju för att jag mår så himla bra av det. Dock kan det ibland kännas lite motigt att ta de där första stegen ut på ett pass. För mig brukar det släppa efter några kilometer men den där riktigt stora löparglädjen finns ju inte alltid där.

Dock har de senaste passen präglats av någon sorts löpareufori. Det riktigt spritter i benen och kroppen och jag längtar rejält efter nästa pass trots att jag exempelvis som igår tryckt mig igenom ett tufft intervallpass med bra push.

Kan det vara att vädret börjar bli lite löparvänligare? Ja kanske. Just nu är det ju riktigt härligt löparväder på kvällarna här i Stockholm. Det är ju en stor skillnad att springa i 20-25 grader kontra 28-30. Ni som testat har nog också märkt detta.

pressbild_stockholm halbvmarathonEller är det det antågande Stockholm Halvmarathon som inspirerar lite extra? Normalt sätt ser jag fram emot en mara med skräckblandad förtjusning men en halvmara känns bara rolig och utan minsta oro i kroppen. Jag känner mig ju redo att ställa mig på startlinjen redan idag men vet att om jag lägger manken till de kommande veckorna kommer jag prestera ännu bättre och få en ännu trevligare resa runt Stockholm.

Vad det än är så gäller det nu att bibehålla den härliga känslan och inte tappa bort den på vägen. Ingen överträning utan bara bra kvalitetspass som sporrar och gör att jag längtar efter nästa pass. Detta kombinerat med vettiga långdistanspass strax över halvmaratondistansen kommer göra att jag står mer än redo den 13 september. Inspirerad till tänderna.