Niklas Cederberg

Tunnel Run

vinter i tunnelnNi som är det minsta löpintresserade har nog inte missat att loppet Tunnel Run gick av stapeln i helgen. Ett jättekul lopp i Norra Länken innan som nu trafiken släppts på där.

Loppet hade samlat både snabblöpare (segrartiden var 30:19), motionärer och många som promenerade de tio kilometerna. Av 42.513 anmälda kom cirka 35.000 till start.

Lagtävlan
Själv deltog jag i ett lag tillsammans med Tinas arbetskamrater. Mitt lag fick dessutom en sen förstärkning av Lidingö-Lena som äntligen kom till start i ett lopp.

Under loppet möttes vi av ljusshower, en sjungande kör och läckra installationer typ ”vinteravsnittet” här ovan. Kort sagt var det en rolig löpupplevelse på en ganska krävande bana med mycket upp-och utförslöpning.

Bra prestationer
Både Tina och Lidingö-Lena kämpade sig igenom loppet med bravur och det är bara att gratulera till deras prestationer. Själv sprang jag på strax över 45 minuter och får vara nöjd med det. Är ju som tidigare sagt kanske inte världens snabbaste löpare.

Bubbel i dubbel bemärkelse
Efteråt bjöds vi på spa och bubbel i glasen. Toppen tyckte alla och speciellt jag som mest är van vid en banan och en Cola light efter genomfört lopp 😉 Det blev en riktigt trevlig eftermiddag och kväll som fortsatte med både middag och eftersläckning. Vilken superlördag.

Ny utmaning?
Tinas trevliga arbetskamrater blev förresten morskare och morskare ju längre kvällen begav sig och började prata om att vi borde springa Stafettvasan tillsammans. Låter jättekul tycker jag. Undrar om dom tycker detsamma idag…

 

 


Hemligheten bakom min maratonförbättring?

satra_ip_hostÄr detta hemligheten bakom min rejäla tidsförbättring på den senaste maran? 200-metersintervaller på Sätra IP:s tartanbanor?

Jag har ju funderat och funderat vad det nu var som gjorde att jag sprang 12 minuter snabbare än vanligt på min senaste mara. Visst hade jag pumpat upp mig med rödbetsjuice, tagit massor av magnesium för att slippa kramp och elände. Visst var vädret riktigt bra och banan trevlig. Men 12 minuters förbättring måste det ju ligga mer bakom än ovanstående.

När jag idag tog ett lunchpass med 200-metersintervaller kom jag på det. Det är ju detta pass som är den stora förändringen mot inför tidigare lopp. Visst har jag sprungit en hel del intervaller tidigare men oftast lite längre. Det har oftast blivit 600-1000 meter per intervall. Nu under hösten har det däremot nästan uteslutande blivit ”tvåhundringar”. Kanske är det detta som är hemligheten för just mig. Jag kommer självklart fortsätta med detta. Ett vinnande koncept ska man ju inte ändra på. Eller hur?

 


Tunnel Run – once in a lifetime

Tina ska springa, jag ska springa, Sångar-Rickard ska springa, Lidingö-Lena skall troligen springa, Min kusins två barn skall springa. Till och med min kära gudmor ska delta i loppet som bara kommer gå av stapeln en gång. Kanske du är en av de 42.193 andra som också skall vara med i detta lopp som bara kommer genomföras en enda gång…

tunnelrun_startpaket

Nu på lördag är det dags för Stockholm Tunnel Run – ett 10 km långt lopp i Norra länken. För mig är det årets sista lopp men för många andra är det kanske det första, sista och alltså det enda 2014.

Jag är anmäld tillsammans med ett lag från Tinas jobb. Det verkar inte precis som dom tränat hä..en av sig men eftersom det vankas både spa och trevlig middag efteråt så gissar jag att det i alla fall kommer kämpas på ordentligt.

Banan i sig är nog en liten utmaning. Det verkar vara hyfsat backigt så det är nog ingen ”walk in the park” om någon nu väntat sig det.

Kolla gärna in filmen från marathon.se som berättar lite mer ingående om banan här.

Lycka till på lördag alla som skall vara med!

 


Det kom ett mejl…

100 dagar kvar

Det dök upp en riktigt bra påminnelse på mejlen. Jag ju inte helt oförberedd, men ändå. 100 dagar kvar till Vasaloppet 2015 är ju inte mycket egentligen. Nu är det bara att sätta fart på rullskidorna och stavspringet i backe så man är förberedd när snön kommer. Om den nu kommer…

Nya skidor och pjäxor är i alla fall införskaffade (det blev faktiskt Fischerskidor och Alpinapjäxor denna gång) och i början av nästa vecka skall min gamla utrustning lämnas in på ”service”.  Slip och bindningsbyte på mina gamla skidor och handtagsbyte på mina finstavar. Jag lyckades ju på något sätt slita ut dom totalt under förra årets Vasalopp.

Dessutom är första träningslägret i Harsa inbokat ganska direkt efter trettonhelgen. Nu håller jag bara tummarna för att det skall komma lite snö tills dess. Längtar!!!


Träningslediga veckor

Ibland behöver man ladda batterierna lite extra. Dels för att kroppen kan vara lite sliten som nu mot slutet av säsongen men också för att få gång det där härliga träningssuget igen.

niklas_vilar_Loch ness

Själv har jag varit träningsledig i en hel vecka nu. Egentligen så hade jag tänkt att sätta full fart redan idag men när jag kollade in Anders Szalkais råd och tips om löpvila beslöt jag mig att även ta det lugnt denna vecka. Helt lugnt kommer det förstås inte bli för jag skall springa Tunnelloppet i helgen och då behöver jag i alla fall röra på mig lite lätt innan. Räknar med ett lättare joggingpass på cirka 4-5 kilometer under onsdagen och sedan ett  härligt intervallpass på fredag för att få igång benen lite mer.

Ni som är lite intresserade av detta med löpvila kollar Anders Szalkais tankar på marathon.se här.

 


Grym säsongsavslutning på maratonåret 2014

3:31:25! Personbästa på 2000-talet. Det är en nöjd Niklas som här sammanfattar lördagens Vintermarathon med en bra känsla i kroppen om att det finns hopp för bättre tider framöver.

niklas_vintermarathon_141108

Starten gick klockan tio på förmiddagen och jag tyckte nog egentligen att det var lite väl tidigt. Jag tyckte också att det var lite för svalt ute men hade sedan tidigare bestämt mig för att bara köra och inte titta för mycket på klockan i början. Någonstans i bakhuvudet fans tanken på att jag skulle försöka hålla ett jämt tempo kring 5:10 per kilometer för att få ihop en dräglig sluttid.

Lite väl fort kanske?
Startfältet drog i väg och benen pinnade på ganska bra i ett som det kändes, bekvämt långloppstempo. Efter cirka sex kilometer kollade jag in klockan. Hmmm 4:40-tempo de första kilometerna är nog lite väl snabbt för mig. Det är ju en lång resa kvar. Men det känns ju ganska bra så jag kör väl på och ser var jag hamnar så länge det inte känns alldeles för obekvämt.

Varvad
Vid 15 kilometer blev jag varvad av Anders Österlund och strax där efter kom den som till slut skulle vinna loppet, Jonas Buud, ångande. Wow vilket tryck grabbarna hade. Specielt Jonas Buud som hade en grym beslutsamhet i blicken samtidigt som hans ben gick som på en maskin. Där ligger man i lä.

Bra halvmaratontid
Även om jag nu blev varvad fortsatte jag att tugga på och mådde fantastiskt bra. Mitt suveräna supportgäng med Tina, Lidingö-Lena och Freddie servade mig med wienerbröd och tillbehör (skicka på den lilla jävla geljävlen hade jag tydligen ropat vid en av varvningarna ;)) så det gick verkligen ingen nöd på mig. När jag kollade klockan efter halva loppet, alltså efter ett halvmaraton, stod den på 1:42 och det var då jag kände att det här kan ju bli en bra tid för att vara mig. Min sluttid på Stockholm Halvmarathon var ju faktiskt en minut sämre…

niklas vintermaran 141108

Lite jobbigt
Någonstans under ett lopp ska det ju börja bli lite jobbigt och visst blev det så här också. Någonstans vid 36-37 kilometer började ben och knän protestera men det kändes verkligen mycket bättre under detta lopp än det brukar göra. Inga krampkänningar eller annat elände utan ”bara” en ganska trött kropp.

Bra sluttid
Faktiskt trodde jag ett tag att jag hade en ännu bättre tid på gång men vid en av de sista kilometermarkeringarna märkte jag att min GPS-klocka visat att jag sprungit längre än jag verkligen gjort. Jag låg 4-500 meter fel på klockan så den där önsketiden på under 3:30 gick tyvärr upp i rök. Men att korsa mållinjen på 3:31:25 var riktigt skönt. Snudd på 12 minuter bättre tid än jag gjort som bäst sedan jag tog upp löpningen 2009. Äntligen fick jag ett bra kvitto på att mitt träningsupplägg fungerar. Inte minst att den tid jag lägger ner kan ge resultat. Tar jag dessutom in 12 minuter till slår jag ju min gamla maratontid då jag sprang en gång på 80-talet alltså 3:19:18. Det är ganska många minuter att knappa in men det känns faktiskt inte någon möjlighet längre. Eller vad tror ni?

Nu tar jag träningsledigt några dagar, eller kanske inte ;), för att sedan sätta i gång att fokusera mer på skidåkningen. Jag kommer självklart se till att konservera löpformen så jag inte tappar det jag byggt upp. Nu kan det ju bara gå ännu bättre.

freddie_vintermarathon

P.S. Jag har fått lite skäll för att jag inte avslöjat vem i familjen brallorna ovan är en hyllning till. Det är ju busenkelt. Vår labrador Freddie förstås. Han är ju döpt efter Freddie Mercury och Mr Mercury var ju sångare i Queen som skrev filmmusiken till ”Flash”, ni vet Blixt Gordonfilmen från 1980.

 

 


Tankar inför lördagens Vintermarathon

Kilometermarken_vintermarathon20142

Jaha, då var det snart dags för årets sista maraton (om inte någon bjuder mig till Hawaii och Honolulu Marathon förstås ;))

Klockan 10.00 i morgon går starten för årets Vintermarathon som är Sveriges äldsta Maratonlopp. Första loppet gick 1963 så det är till och med äldre än mig.

Jag är redo!
Hur känns det då? Jo tack ganska bra faktiskt. Jag är redo! Jag har beslutat mig för att inte stressa och jaga rekordtider utan försöka njuta så mycket som möjligt av löpningen och se var jag hamnar.

Support under loppet
Man springer sex varv runt en bana som går på Norra Djurgården (Fiskartorpet, Universitetet, Ekhagen och Stora Skuggan). Det kan kanske bli lite tufft rent psykiskt med de sex varven men det skall nog gå bra. Tina, Lidingö-Lena och kanske några till kommer och supportar med blodsockermätning, busfärska wienerbröd och förhoppningsvis glada tillrop så jag är full av tillförsikt att detta skall kunna bli en riktigt trevlig ”resa”.

Nu är det bara att hålla tummarna för att det blir lite varmare än de noll till två plusgraderna som YR utlovat…

 


Två som vägrar ge sig

LL_lop_141107

Dagens mess med Lidingö-Lena. Ni som befunnit er i Stockholm någon gång under dagen tror jag förstår vad det pratas om. Löpturen runt Djurgårdsbrunnsviken blir alltså av i kväll trots det rent ut sagt vidriga vädret. Hänger ni på?

P.S. Ursäkta det något bryska språket.

 


Rullskidsparadiset?

rullskidor i Rimbo liten

Kolla bilden! Jag fick den idag av en kollega och hon skrev ”den perfekta rullisbanan?” i mejlet.

Å visst blev jag sugen. Tyvärr är det lite långt att ta sig till Rimbo för mig men jag kommer absolut göra det vid första bästa tillfälle. Kanske en liten utflykt en lördag eller söndag framöver.

Om nu inte snön kommer snart förstås…

 

 


Se till att ni syns där ute

reflexvast

Det här kan kanske kännas tjatigt men efter att själv varit alltför nära en olycka så vill jag ändå påminna om hur viktigt det är att ni ser till att ni syns där ute.

Det är väl ingen som missat att det är mörkt ute nu (även om man kanske kan tro det). Redan på eftermiddagen blir det svårare och svårare för bilister att se oss löpare som kanske lite trötta i både kropp och huvud passerar över trafikerade vägar.

Det finns ett riktigt bra recept för att undvika att råka ut för såna här olyckor – reflexer!

En reflexväst som på bilden ovan kostar typ bara från en femtiolapp och jag måste säga att jag tycker det är konstigt att inte fler skaffar sig en sådan. Kanske inte världens ballaste plagg men förmodligen ett av världens mest funktionella. Eller?

På min löptur i går kväll var det fler än hälften som slarvat med att synas. Fy skäms! Till och med min löpkompis, labradoren Freddie, var utrustad för att synas. Reflexsele och en liten lampa i halsbandet som gjorde att han syntes mycket bra trots att han är helt svart i pälsen.

I dag står det intervaller och styrka på schemat. Toppen 🙂 Bara några dagar kvar till Vintermarathon nu och jakten på pigga ben fortsätter.