Är detta hemligheten bakom min rejäla tidsförbättring på den senaste maran? 200-metersintervaller på Sätra IP:s tartanbanor?
Jag har ju funderat och funderat vad det nu var som gjorde att jag sprang 12 minuter snabbare än vanligt på min senaste mara. Visst hade jag pumpat upp mig med rödbetsjuice, tagit massor av magnesium för att slippa kramp och elände. Visst var vädret riktigt bra och banan trevlig. Men 12 minuters förbättring måste det ju ligga mer bakom än ovanstående.
När jag idag tog ett lunchpass med 200-metersintervaller kom jag på det. Det är ju detta pass som är den stora förändringen mot inför tidigare lopp. Visst har jag sprungit en hel del intervaller tidigare men oftast lite längre. Det har oftast blivit 600-1000 meter per intervall. Nu under hösten har det däremot nästan uteslutande blivit “tvåhundringar”. Kanske är det detta som är hemligheten för just mig. Jag kommer självklart fortsätta med detta. Ett vinnande koncept ska man ju inte ändra på. Eller hur?
