I lördags var jag ute på en skön skogstur med Freddie. Att springa i både banad och obanad skogsterräng är en perfekt variation om man som jag oftast nöter asfalt.
Eftersom underlaget varierar hela tiden får man en mycket bra träning för både balans och styrka i fötter och vader. Det är ju helt andra muskelgrupper som får sig en omgång när man springer över stock och sten där ute i naturen. Man får hela tiden anpassa sig och ha ett betydligt kortare löpsteg än när man springer på vanligt sätt.
Men det allra finaste med traillöpning, som det nu kallas, är ju själva naturupplevelsen med skogens alla dofter, fågelkvitter och sånt.
Jag kan inte påstå att det gick särskilt fort och på sina ställen gick det inte att springa alls utan det blev till att gå en bit. Det är ju inte alltid det finns stigar att springa på.
Sammanfattningsvis hade vi en riktigt bra tur där ute i skogen både Freddie och jag. Detta kommer vi garanterat göra fler gånger framöver.
Dock hände det tyvärr någonting med min högra fot. Fick lite värk efter passet men jag hoppas att det bara är överansträngning. I går fick det därför bli ett lite kortare pass. Ska fortsätta att springa försiktigt några dagar och ha koll för jag vill ju verkligen inte missa Stockholm Marathon om två veckor. Det skulle ju vara helt åt skogen…
