Niklas Cederberg

Sörmlandsleden

sormlandsledenJag har det himla bra förspänt då jag har Sörmlandsleden runt knuten på landet. Hela leden innehåller ju 100 mils vandringsled över det natursköna Sörmland. Snacka om möjligheter.

Har jag utnyttjat detta då? Näe inte precis. Det tog skamliga 45 år för mig att komma på att jag kunde springa där också.

Visst har jag vandrat (1 gång!!!) med farsan när jag var liten men så mycket mer har det inte blivit. Nu i sommar ska det i alla fall bli ändring på detta.

01_trail_150516Medlemskap á 200 kronor är införskaffat och jag har då fått tillgång till bra kartor via webben och lite annat. Kan knappt bärga mig till jag får komma ut och provspringa. Rapporter kommer.

Kolla in leden på nätet här.


Sommarpresent

Ni som följt mig har nog sett att det ibland blir ett och annat trailpass för att variera den vanliga asfaltslöpningen. Detta uppskattar jag så mycket att jag framöver kommer öka på den dosen. Jag gillar ju både naturupplevelsen och den lite mer ”aktiva” löpningen där man istället för det enformiga matandet på asfalt får ett mycket mer varierat pass där varje stegistättning är viktig.

I går gav jag mig därför en sommarpresent – ett par trailskor. Det blev ett par Salomon Fellcross 3 som ska hjälpa mig att ta mig genom terrängen på ett tryggt sätt framöver.

niklas–trailskor

Självklart var jag het på gröten och drog nästan direkt ut till Ågesta för att testa skorna. Dom funkade perfekt och jag kände verkligen skillnad där det var lite geggigare och stökigare.

spar_i_agestafreddie_badar_agestaFreddie som var med tyckte också det var kul fast allra bäst tyckte han nog om badstunden efter passet.

Tro nu inte att jag lagt maratonlöpandet åt sidan för att bara springa trail. Tanken är ju att detta ska vara en del i utvecklingen för att bli en bättre löpare.


Riktigt nöjd…

upploppet

…trots att jag blev fälld i en nedförsbacke, GPS-klockarmbandet gick sönder, regnet öste ner och att jag missade kvalgränsen till Boston Marathon med lite mer än två minuter…

Ingen har väl undgått att det regnade ett antal millimeter på oss som rände runt Stockholm Marathon i lördags. Personligen tyckte jag inte det gjorde så mycket under själva loppet. Desto värre var det däremot efteråt då kylan och regnet gjorde sig lite väl påmint när jag som en blöt hund tog mig huttrande hemåt.

Själva loppet funkade bra men tyvärr orkade inte benen med att hålla min tänkta fart hela vägen. Jag kroknade lite efter cirka 32-33 kilometers löpning. Det är helt otroligt att det ska vara så svårt att mobilisera de där sista krafterna för att få ut max och nå den tiden man vill nå. Nu har jag i och för sig inte haft någon helt ultimat träningsvår men man tycker ju ändå att det borde ordnat sig. Nåväl, det roliga är ju inte att nå målet utan att vara på väg. Eller hur? 3:32:37 blev tiden till slut i alla fall.

Nu laddar jag om och i kväll får det bli en liten återhämtningsrunda så man inte stelnar till. Bara några kilometer. Jag lovar. Det är ju snart dags att ta tag i träningen på allvar igen.

Jag måste få passa på att rikta ett stort grattis till alla er som genomförde er första mara. Bra jobbat. Vilka hjältar ni är.

Sist men inte minst ett stort tack till Tina och Filip som mötte upp två gånger under loppet med wienerbröd och glada tillrop trots det eländiga vädret.

P.S. Visst gick det att ösa på under lördagskvällens spelning. Det blev ett riktigt grymt och ösigt gig. Löpning & rock’n’roll blev ju till slut en finfin sammanfattning av lördagen den 30:e maj 2015!