Niklas Cederberg

Rapport från Vasaloppet 2014 (Del 1)

Att sammanfatta Vasaloppet 2014 är inte lätt. Enklast hade väl varit om man kunde säga att det gick som på räls men det gjorde det ju verkligen inte. Detta var nog ett av de tuffaste lopp jag deltagit i.

Jag tror de flesta känner till att man brottats med snöbristen uppe i Dalarna. Tövädret har ju ställt till det ordentligt i år och det är bara att gratulera arrangörerna att man lyckats få ihop en så okej som det trots allt blev till slut. Jag vågar inte tänka på hur mycket jobb som lagts ner för att få ihop årets Vasaloppsvecka. Vi är nog ett antal som är besvikna på både det ena och det andra men om man verkligen tittar på förutsättningarna så lyckades arrangörerna få till det fantastiskt bra.

Min Vasaloppsdag började i alla fall i Orsa 03:50 på söndagsmorgonen. Kvickt på med kläderna. Kollar tempen i Sälen. Jepp, som jag trodde. Nån minusgrad. Jag kommer behöva täcka gårdagens pålagda klister med burkvalla så jag slipper underfrysning. Detta ska jag göra när jag kommer fram till startfållan.

Tina startar bilen 04:20 och så ger vi oss av mot starten i Berga by. När vi är i höjd med Fiskarheden tar det tvärstopp. Kö! Jag börjar bli lite nervös men än så länge så finns det ju gott om tid. Eller? Minutrarna går och det går verkligen sakta framåt. Strax efter sju så ser vi att folk börjar gå ur bilarna och ta sig gående eller halvspringande bort mot Berga. När klockan är 07:40 får jag får till slut hoppa ur bilden själv och springa mot starten. Som tur är var vi inte för långt ifrån men jag behövde ju besöka en av toaletterna först. Kö där också 🙁 Det är redan försent att lägga ut skidorna i startfållan så det är bara att bita i det sura äpplet. Jag kommer hamna sist i mitt startled. Fem minuter i åtta glider jag in i mitt led och hinner precis dra på mig skidorna och stavarna innan starten går. Äntligen på väg.

infor_starten_2014Under tiden så är det massor av människor som inte hunnit till starten på grund av trafiken. Tina har berättat att hon bland annat såg en hel buss som kom åkande full med besvikna skidåkare efter starten gått.

Ni kanske kommer ihåg att jag planerade att lägga på lite burkvalla innan starten. Ja, ni gissade rätt. Detta hann jag förstås inte. Självklart fryser det så fort skidorna står stilla så det är bara att gnida skidorna mot snön allt man kan medan man sakteliga tar sig mot den första långa klassiska uppförsbacken som de flesta nog sett på TV någon gång.

På grund av töandet så är sträckan upp mot backen lite omarrangerad vilket gör att det blir färre spår i bredd. Detta är dock inget större problem och faktiskt känns det som att de där första kilometrarna går lite smidigare än vanligt.

Väl uppe är det bara att sätta igång att köra. Spåren är inte precis optimala (ganska lösa och sladdriga) men det funkar hyfsat och skidorna går riktigt bra så länge jag står kvar i samma spår. Nu startar stakningen uppe på myrarna. Go, go, go!

Fortsättning följer i morgon