Niklas Cederberg

Vanessas och Vincents bröllop

20130513-120830.jpg

I lördags var det bröllop för min dotter Vanessa och hennes Vincent. Det blev en fantastisk dag.

Klockan elva startade själva bröllopsceremonin i en vacker kinesisk trädgård. Vädret var toppen och brudparet var sanslöst vackra. När de läste sina små tal till varandra innan ringarna skulle utbytas kunde jag inte hålla tårarna borta längre.

Efter ceremonin begav vi oss till Vincents föräldrar för teceremoni och lunch. Vanessa och Vincent serverade oss föräldrar och närmaste släktingar te för att ära familjen. En fin kinesisk tradition.

Därefter begav vi oss hem för en liten stunds vila och klädbyte för damerna. Det var bröllopsmiddag på gång.

Vi var cirka 130 personer som avnjöt en tolvrätters middag med bland annat manteter, svalbosoppa och liknande delikatesser. Till detta hölls det bröllopstal och självklart avslutades middagen med bröllopstårta.

20130513-122715.jpg

Efter middagen var det bröllopsvals och en mycket stolt pappa fick andra dansen, "the fathers dance", som Vanessa valt med omsorg. Det blev min absoluta favvo, Waterloo Sunset.

20130513-123440.jpg

Jag tror ni alla förstår hur glada och stolta vi föräldrar är. Att vår dotter gift sig med en så bra man som Vincent känns fantastiskt. Denna dag kommer vi minnas en lång tid framöver.


Inga tajts på bröllopet

20130420-152620.jpg

Puh! Nu är kostymen fixat inför Vanessas bröllop. Den nya Tigern sitter som en smäck. Nu slipper dottern se mig i löpartajts den 11:e.

Tina och jag passade också på att besöka Adidas Concept Store när vi ändå var i närheten. "Kom ska du få se ett par jättekonstiga skor. Dom ser ut att vara gjorda av frigolit" sa Tina till mig. Gissa vilka skor de var. Självklart de nya "Boost" som jag skrev om för några inlägg sedan. Kändes helt underbara. Bara måste ha...


Träning veckan efter ett Vasalopp

Nu har verkligen löpsäsongen startat. 8 veckor kvar till Vancouver Marathon!

niklas ben jubileumsmaran 2012

Priviligerad som jag är så tog det inte så många dagar efter Vasaloppet innan jag kunde dra på mig löparskorna för lite återhämtningslöpning. Det blev närmare bestämt en dags uppehåll. På tisdagskvällen fick jag alltså möjlighet att röra på benen om än i ett ett ganska makligt tempo. Det är ju det som är återhämtning. Lite tungt kändes det men jag var ganska stolt över mig själv när jag kom hem. Elva kilometer lyckades jag gnugga ihop trots en hyfsat trött kropp.

På torsdagskvällen blev det som jag "hintade" ett lite längre pass på 17 kilometer där Skanstull besöktes. Jag gillar verkligen att komma in till stan och springa. Nu nuddade jag ju bara Södermalm men allra roligast är ju att komma in och springa på flera "öar" vid samma tillfälle. Ja, jag vet – ganska knäppt och ganska långt...

Lördagen blev lugnare. Endast en halvtimmes träning men mycket upp och ner för en backe. Nog så tufft men till Vancouver tänker jag inte fuska med backtränandet. Minst ett sånt pass i veckan står på programmet.

Sist i veckan ligger ju söndagen. Nästan alla långdistansmänniskor lägger in ett långpass på denna dag och så även jag. Eftersom jag glömt druvsockret hemma fick jag hålla mig hyfsat nära hemmet. Det är ju ingen höjdare för en diabetiker att "gå torr" på socker. Kan faktiskt gå riktigt illa. Jag lyckades ändå knåpa ihop ett ganska långt pass på två mil via Gullmarsplan, genom gamla Årsta och Årstafältet hem till mina egna trakter i Örby.

För övrigt trodde jag att hälsandet mellan oss löpare hade blivit lite bättre nu 2013. Icke sa Nicke (ooopps, den var dålig). Denna vecka blev setsiffrorna (4-2) (6-3) och (8-5). 3-0 i set till mig alltså! Kampen går vidare.

I det stora hela kändes detta som en riktigt bra start på löparsäsongen och att jag i alla fall är på god väg mot en hyfsad mara i Vancouver.

Fast egentligen tror jag ni förstår att det inte är loppet den 5:e maj i Vancouver som är nummer ett för mig. Det är ju självklart min dotter Vanessas bröllop där lördagen den 11 i samma månad. Attans vad jag ser fram emot det!!!
Må bäst allihopa! Tröskelträning i kväll. Kanske ses vi därute.
/N
PS De snygga spirorna på bilden (hmm, nåja) är självklart mina från sommarens jubileumsmara i Stockholm. Den första jag sprungit på 29 år 🙂