Niklas Cederberg

Jag säger hej

Det blir en dubbeltydig start på detta, mitt första blogginlägg. Dels vill jag ju självklart hälsa alla er läsare välkomna till min blogg och dels vill jag slå ett slag för en sak som jag och en hel del andra löpare funderat på under de senaste åren.

 

Varför hälsar vi löpare inte på varandra när vi möts under ett träningspass?

 

Varje gång jag är ute och springer så hälsar jag på de löpare jag möter. Vi har ju trots allt samma intresse och ett leende, en liten nick eller ett hej tycker man ju borde pigga upp lite.  Men allt som oftast så vänder den jag möter ansiktet neråt marken och låtsas som ingenting. Märkligt. Eller hur? Självklart gäller detta inte alla men tyvärr lite för många procentuellt sett. Om jag hälsar på tio löpare på en runda så brukar jag få ett hej tillbaka av kanske tre personer. Ganska uselt faktiskt. Hojåkare har ju alltid hälsat på varandra. Oavsett om man kör Norton eller Kawasaki. Detta borde väl vi alla löpare då kunna göra också. För ett leende och ett hej piggar upp, ger mer kraft, motivation och gör dessutom hela träningspasset så mycket roligare. Fast sånt kanske inte är så viktigt när man är ute och springer. Eller?

 

Framöver kommer jag därför lägga upp lite hälsarstatestik i vissa av mina inlägg. Står det som avslutning ”Niklas mot Rubbet 11-4” så vet ni att jag hälsat på elva och fått fyra tillbaka. Jag kommer nämligen fortsätta denna kamp och vem vet, en dag kanske det händer. Att nästan alla hälsar…