Niklas Cederberg

18 pass av 32 i min running streak

kalender 150507Då är snart ytterligare en veckas träning avklarad. I går körde jag mitt artonde pass på 18 dagar. Målet är ju som jag berättat tidigare 32 på raken.

kortbyxaDessutom var det äntligen premiär för kortbyxor. Snacka om frihetskänsla. Det var väl inte de allra snyggaste benen som förgyllde gångvägarna kring Örbyleden i går kväll men jag tror dom kanske ändå är okej för en 51-åring. Funktionella är dom i alla fall.

Gårdagens pass fick bli en mils löpning i tänkt maratontempo. I mitt fall handlar det just nu om strax under fem minuter per kilometer vilket ska ge en sluttid kring 3:30. Jag tror det kan vara ett hyfsat vettigt mål den 30 maj även om jag fortfarande känner att jag ännu inte riktigt är där. Min vår hade ju, som jag tidigare berättat, kunnat varit betydligt bättre rent träningsmässigt.

Nu ska denna vecka i alla fall avslutas med den äran och planen är en hyfsat lugn löptur i eftermiddag/kväll, kortbacke i morgon och sedan ett fett långpass på söndag.

Kanske ses vi där ute?


Så mycket bättre!

I kväll regnade det. Det blåste som bara den. Ganska kallt oxå. Jag är lite småförkyld.

Som ni hör så fanns det en hel del saker som gjorde att man kanske skulle valt att stanna inne i kväll. Det hade nog varit bekvämast så. Fast det finns ju inget dåligt väder om man har hyfsade kläder…

Efter gårdagens löpteknikträning ville jag ju testa lite av de moment vi lärde oss så jag gav mig ut i örnblåsten och regnrusket på min vanliga runda runt Örbyleden, en löptur på cirka en mil. Redan efter de första två kilometerna kände jag att det var en bra runda. Jag jobbade med lutningen och den raka lodlinjen genom att skjuta fram höften och samtidigt som jag försökte vara så avslappnad som möjligt så höll jag stegfrekvensen i ett jämt och bra tempo. Och detta bara fortsatte…

Resultatet? Över en halv minut bättre än min bästa runda under 2012. Trots regn, stundtals motvind, halvbylsiga kläder och blöta fötter. Man kan ju undra vart detta skall sluta när man fått in tekniken på riktigt.

Tack Fredrik Zillén på Spring Snabbare. Idag känns det som om jag kan kalla mig löpare igen.