Niklas Cederberg

31 kilometer med wienerbröd, saltgurka och sportdryck

wienerbröd och saltgurkaJag erkänner. Jag har syndat. Två wienerbröd under en dag låter varken LCHF- eller diabetikervänligt men det visade sig ändå tillföra riktigt bra med energi under gårdagens långdistanspass.

(Jag vet att det här är lite som att svära i kyrkan här men under kraftig fysisk påfrestning hoppas jag att redaktionen tycker det är okej;))

Energidepå hemma
Eftersom det snart är tid för Vintermarathon var det dags att löpa lite längre igår. 30 kilometer stod på programmet och det är ju ganska långt tycker även jag. För mig är det då viktigt att ge mig själv de bästa förutsättningarna genom att se till att jag kan fylla på med näring under loppet så jag beslöt mig för att springa 3 varv på min 10,3 kilometersbana som startar alldeles utanför dörren. Det fina med det är ju att man kan ha en liten energidepå i anslutning till hemmet där man kan förse sig själv med både vätska och något enkelt att äta under själva löpningen. Eftersom jag har diabetes behöver jag också mäta mig så jag har bra koll på blodsockernivån under ett sånt här pass krävande pass så att ha allt detta samlat är ju perfekt.

Rune Larssons tips
Rune Larsson, mannen med den eleganta mustaschen, är en av Sveriges mest meriterade långlöpare som tipsade i marathonpodden om att wienerbröd kunde vara riktigt bra för oss maratonlöpare. Lättätet, lättuggat och bra med både fett och kolhydrater för att tillföra energi under ett lopp som pågår i tre till fyra timmar. Inte världens nyttigaste produkt men som han säger ”Det som är skräpmat i din vardag kan vara riktigt bra energi under ett maratonlopp”. Detta ville jag så klart prova så jag besökte vårt lokala kondis Chateau i Bandhagen och införskaffade två stycken wienerbröd innan passet.

Wienerbröd, saltgurka och sportdryck
Sen var det bara att duka upp min energidepå med wienerbröd, saltgurka och sportdryck och dra iväg. Saltgurkan tillför ju salter som man tappar när man svettas men dessutom hjälper saltet till att transportera vätskan till kroppens celler så snabbt som möjligt.

Lågt blodsocker
Vid mitt första depåstopp började jag med att mäta blodsockret. Jag kände mig ganska seg så jag gissade att jag hade lite väl lågt blodsocker. Och visst, 2,8! Gulp! Alldeles för lågt. Inte alls bra. Jag åt och drack det jag dukat upp och tillförde dessutom lite druvsocker för att snabbt komma i kapp. Efter någon kilometer kände jag att energin kom tillbaka och det andra varvet fortlöpte riktigt bra. Vid depåstopp två, dvs efter 20,6 kilometer satt wienerbröd nummer två och gurkan som en smäck. Wienerbrödet var väldigt lättuggat och lättsmält vilket är tacksamt för mig som tycker det är väldigt svårt att få i mig något när kroppen börjar kännas lite ansträngd. Kombinerat med lite sportdryck gav detta mig tillräckligt med energi för att få en riktigt trivsam resa sista milen in i mål och väl där låg mitt blodsocker på en vettig nivå. Det blev alltså en riktigt bra långdistanssöndag och jag måste säga att jag nog kommer testa wienerbröd några fler gånger. Dock bara vid speciella tillfällen. Alltså när jag springer riktigt långt.

Diabetes och långdistanslöpning
Att springa långt för mig och samtidigt ha diabetes är en liten utmaning. Speciellt kombinerat med lågkolhydratkost. Under kommande vecka kommer jag tipsa dig som är intresserad hur jag själv kom igång och gick tillväga för att kunna springa långt och länge med min diabetes. Håll koll vet jag!

 

 


Per tänker bli löpare

karrtorpsdoktorn_lidl_140813Kärrtorpsdoktorn, eller Per som han egentligen heter, har bestämt sig. Han skall börja träna kontinuerligt och bli löpare. Från att ha kört noll träningspass i veckan, noll i månaden och till och med noll per år, ska han se till att det blir kontinuitet i löpandet och på så sätt få lite fart på sin kropp.

Per satte egentligen igång att träna strax innan midsommar men sen kom sommaren, grillen, vinglaset, semestern och hmmm, det blev inte så mycket träning som det kanske var tänkt…

Nu tänkte jag försöka hjälpa till lite och sätta fart på ”gubben”. Vi började igår kväll med lite backträning och han hängde på riktigt bra i ett ett pass som var lagom utmanande men som inte körde slut på honom. Han får ju inte bli obrukbar i en vecka framåt. Han ska ju orka några fler pass.

Rune Larsson, vårt lands mest meriterade ultralöpare sa en gång att ”man skall springa så långsamt och så kort så man blir sugen att ta sig ut och springa i morgon också”. Det ligger faktiskt en del i det. Löplust och motivation får man ju inte av att köra sin kropp rakt in i väggen. Speciellt inte som ”nybörjare”.

Målet för Per är att någon gång under våren 2015 klara av en halvmara (Vi planerar något lopp ute i Europa tillsammans). Dock skall han först och främst klara fem kilometer utan att gå och sedan en mil. Rapporter hur det går på vägen kommer ni få på denna blogg.

För mig blev det också backe igår. 22 minuters gnuggande i 25 sekundersbacke med upp och nerjogg. En riktigt najs kväll med både bra väder och bra push.