Niklas Cederberg

Nöjd löpare lite dagen efter

20130602-184747.jpg

Jag kan lugnt säga att jag var lite orolig i går innan starten på Stockholm Marathon. Dels för att det bara var 27 dagar sedan jag sprang Vancouver Marathon och dels för att det loppet bara gick "sådär". Hade jag tränat för dåligt? Var det värmen som var problemet? Jet lag? Hade jag druckit för lite under loppet?

Nu spelar det ingen roll längre. Stockholmsmaran gav mig svaret att jag är på rätt väg. 3:49 är en helt okej tid för en man i sina bästa år och med lite mer träning innan 29:e september så skall den tiden putsas till där vid Loch Ness i Skottland. 3:30 vore toppen och ett mål om än kanske lite tufft.

Det var en kanondag för löpning i går. Lagom varmt och det regn som kom störde inte mig i alla fall. Västerbron som många hade pratat om gick finfint och jag hade till och med krafter kvar till en liten fartökning sista kilometern och in på världens finaste och bästa arena, Stockholm Stadion.

Som tur var hade jag hjälp från Tina och Filip som testade mitt blodsocker vid Vallhallavägen på andra varvet. 3,3 är jäkligt lågt men några druvsockertabletter gjorde susen och satte fart på kroppen igen. Tack familjen!!! Just detta var nog det enda som var lite "stökigt" under loppet. Annars gick det mesta riktigt bra även om det självklart var tufft och jobbigt.

Ja ni förstår nog att jag är nöjd. Nu blir det lite träningsledigt några dagar för att sen gå på det igen. Dessutom fortsätter jakten på Vasaloppsstartplatsen.

20130602-190722.jpg

P.S. Jag åt min första pizza på cirka 3,5 år kvällen innan maran. Kan det varit hemligheten? Kanske tillsammans med de två halvlitrarna rödbetsjuice som gick åt under de två sista dagarna? Detta vågar jag i alla fall inte frångå nästa gång...