Niklas Cederberg

Garden party dagen efter…

Sammanfattningen av min älskade dotters, Vanessas, bröllop kommer men just nu pågår ett garden party där mycket udda händer. Det dricks, grillas och friteras både det ena och det andra. Banan och vattenmelonsöl. Hamburgare med Japp (chokladbiten ni vet) på (bilden) å sen har vi friterat allt som kommit i vår väg. Det värsta var nog när en snubbe drog iväg och köpte två hamburgare från McDonalds och sedan delade upp den i fyra delar och körde ner den i fritösen. Hur det smakade? McDonalds förstås.

Min nya kompis, den blåhårige David från Seattle försvann i jakten på ice cream sandwiches som han skulle fritera. Vi får se om han hittar tillbaka…

20130512-163148.jpg

Å nu har dom börjat fritera bacon oxå! Vilka hemuler!


Träning veckan efter ett Vasalopp

Nu har verkligen löpsäsongen startat. 8 veckor kvar till Vancouver Marathon!

niklas ben jubileumsmaran 2012

Priviligerad som jag är så tog det inte så många dagar efter Vasaloppet innan jag kunde dra på mig löparskorna för lite återhämtningslöpning. Det blev närmare bestämt en dags uppehåll. På tisdagskvällen fick jag alltså möjlighet att röra på benen om än i ett ett ganska makligt tempo. Det är ju det som är återhämtning. Lite tungt kändes det men jag var ganska stolt över mig själv när jag kom hem. Elva kilometer lyckades jag gnugga ihop trots en hyfsat trött kropp.

På torsdagskvällen blev det som jag “hintade” ett lite längre pass på 17 kilometer där Skanstull besöktes. Jag gillar verkligen att komma in till stan och springa. Nu nuddade jag ju bara Södermalm men allra roligast är ju att komma in och springa på flera “öar” vid samma tillfälle. Ja, jag vet – ganska knäppt och ganska långt…

Lördagen blev lugnare. Endast en halvtimmes träning men mycket upp och ner för en backe. Nog så tufft men till Vancouver tänker jag inte fuska med backtränandet. Minst ett sånt pass i veckan står på programmet.

Sist i veckan ligger ju söndagen. Nästan alla långdistansmänniskor lägger in ett långpass på denna dag och så även jag. Eftersom jag glömt druvsockret hemma fick jag hålla mig hyfsat nära hemmet. Det är ju ingen höjdare för en diabetiker att “gå torr” på socker. Kan faktiskt gå riktigt illa. Jag lyckades ändå knåpa ihop ett ganska långt pass på två mil via Gullmarsplan, genom gamla Årsta och Årstafältet hem till mina egna trakter i Örby.

För övrigt trodde jag att hälsandet mellan oss löpare hade blivit lite bättre nu 2013. Icke sa Nicke (ooopps, den var dålig). Denna vecka blev setsiffrorna (4-2) (6-3) och (8-5). 3-0 i set till mig alltså! Kampen går vidare.

I det stora hela kändes detta som en riktigt bra start på löparsäsongen och att jag i alla fall är på god väg mot en hyfsad mara i Vancouver.

Fast egentligen tror jag ni förstår att det inte är loppet den 5:e maj i Vancouver som är nummer ett för mig. Det är ju självklart min dotter Vanessas bröllop där lördagen den 11 i samma månad. Attans vad jag ser fram emot det!!!
Må bäst allihopa! Tröskelträning i kväll. Kanske ses vi därute.
/N
PS De snygga spirorna på bilden (hmm, nåja) är självklart mina från sommarens jubileumsmara i Stockholm. Den första jag sprungit på 29 år 🙂