Redaktionen

Ingen miljömedvetenhet på mässan – inte när det gäller pantburkar iaf

Överallt på mässan går människor omkring och dricker ur PET-flaskor men ingenstans finns någonstans att ställa ifrån sig flaskorna. De slängs bara i papperskorgen. Så har det varit i alla år jag minns här på mässan och jag inte låta bli att förundras. Varför har Stockholmsmässan inte kommit längre när det gäller miljömedvetenhet? Är jag ensam om att uppröras - och tycka att det är helt sjukt?

Bara i kaféet mellan hallarna är de miljömedvetna nog att ta hand om flaskorna.

Insamlingsställe för returburkar och flaskor

Skärpning mässan!

/Isabelle


Första dagen på mässan. Pust!

Danne i montern pustar ut bredvid datorn där han snart ska skriva sitt inlägg

På plats för Allt för Hälsan.
Fantastiskt kul och roligt med alla människor. Börjar kännas i fötterna och lite i ryggen. Men - det finns så många bra behandlingar man kan ta, jag kanske ska gå och lägga mig i någon av behandlingsstolarna... Jag funderar även på att kickstarta morgondagen med lite fiskpedikyr. Vad tycker ni? Någon som provat?

/Daniel


Men jag äter ju så bra

En person skär upp några paprikor och tomater.

 

Ofta när jag träffar nya människor så hamnar jag i diskussioner om tabletter. Vitaminer och mineraler för det mest. Det beror förmodligen, inte helt otippat, på mig.

 

Dock är det vanligaste som händer, efter att jag har berättat att jag jobbar med tidningen Kurera och vad vi står för, att folk säger ”ja, nä, jag äter då inga vitaminer för jag äter så bra mat!”

 

Här är det läge att välja väg. Antingen säger jag ”jo, det är bra då klarar du dig säkert utan” och håller fingrarna i kors bakom ryggen. Eller så ger jag mig in i diskussionen.

 

För jag äter ju också bra. Hör här vad bra (kanske inte fantastisk, men i alla fall bra) jag är:

1. Jag äter mycket grönsaker. Både min spenat och broccolin äter jag duktigt upp.
2. Jag lagar mat från grunden, eller, nja jag har ju inte malt kossan till köttfärs själv, det ska jag ärligt säga. Men jag är noggrann med råvarorna.
3. Jag äter fisk flera gånger i veckan.
4. Jag har hemlagade matlådor med mig till jobbet.

 

Ja, ni ser bilden. Visst borde jag väl klara mig på det?

Så varför fick jag då en rejäl järnbrist förra året? En järnbrist som däckade mig totalt i ett halvår. Jag som steker i gjutjärnspanna!

 

Ett år f.Jb. (före Järnbristen) så steppade jag iväg och gjorde en hårmineralanalys. En näringsterapeut klipper ett par tussar nackhår och skickar på analys. Några veckor senare får man resultaten och Jag Som Äter Så Duktigt hade ju väntat mig idel guldstjärnor i protokollet.

 

Men icke. Hårmineralanalysen visade lågt järn (ja, ni läser rätt, ett år f.Jb. så blev jag rekommenderad att äta järn. Men jag var visst inte så noggrann med det nä). Dessutom visade den högt koppar, lågt magnesium, lågt kalium och obefintligt molybden. Men vad ska man ändå med det däringa molybdenet till, tänkte jag.

 

Att jag har problem med vuxenakne som kan bero på för högt koppar och att jag fryser i 25 graders värme och har obefintlig ämnesomsättning (jo, jag lovar – om jag tittar på en kaka så går jag upp ett kilo) som kan bero på lågt kalium i förhållande till kalcium fick alltså sin förklaring i och med detta. Men det var en jäkla massa piller man skulle äta efter den där håranalysen och jag var inte så ihärdig.

 

Nu ska jag dock sätta igång med min kur. Bättre sent än aldrig.

 

Men det var ju attans och anamma att det inte räckte med bra kost!

 

/Malin