Relationsskolan: ”Vilka är dina hinder?”

De som längtar efter en relation har kanske svårt att se att det finns något i dem själva som hindrar dem från att möta någon. Och som står i vägen för ett sunt och varaktigt förhållande. Men alla bär vi på olika präglingar som kan ställa till det menar relationesexperten Cornelia Södergren.

Det här med relationer kan kännas svårt för många, det är något relationsterapeuten Cornelia Södergren, författare till boken ”Realistiska relationer”stöter på ofta i sitt arbete. Olika präglingar som vi bär med oss kan dessutom ställa till det och komma i vägen menar hon.

Hinder på vägen
Sådant som kan hindra oss från att ha sunda och väl fungerande relationer är till exempel att vi låter andras beteenden påverka oss. Som exempel nämner Cornelia:
• Vi låter det andra säger påverka oss oavsett om det är sant eller inte.
•Vi tar det andra säger personligt utan att först ta reda på om det var så de menade.
• Vi tar ansvar för hur andra personer ska reagera, vad de känner och hur de mår.
Det är heller inte ovanligt att vi gör antaganden och tolkningar innan vi undersöker hur det egentligen förhåller sig med en situation.
Annat som kan stå i vägen är svårigheter att vara ärliga med vad vi känner eller vad vi vill. Det vill säga vilka behov vi har, samt strävan efter andras godkännande, uppskattning eller bekräftelse.

LÄS OCKSÅ: Relationsexperten: Är du medberoende?

Svårt att knyta an
I grunden ligger problem med att relatera, det vill säga att knyta an till andra människor på ett sunt vis menar Cornelia. Det betyder inte att det är något fel på oss, utan helt enkelt att vi inte har fått lära oss det från början förklarar hon.
– Vi har alla med oss det här från starten i livet i olika stor omfattning, men det går att komma till rätta med det och skapa sunda, nära, intima relationer, säger Cornelia och fortsätter:
– Det är inte en kvick fix, det krävs först och främst medvetenhet, att se vad som pågår och vad som ligger under.

LÄS OCKSÅ: Cornelia vill att vi ska veta vad kärlek är

Vem är det som styr?
Det första steget är att bli medveten om när vi inte relaterar på ett realistiskt sätt är att bli observant på när det istället är vårt inre barn eller tonåring som försöker få kontakt enligt Cornelia.
– Tonåringen är den trotsiga som har agerat låtsasförälder åt det lilla barnet. Eftersom barnet inte hittade någon vuxen som kunde ta hand om det skapade det istället en extraförälder i sin egen tonåring.
Tonåringen känns igen som rösten som säger: ”Jag ska minsann visa dem, jag klarar mig själv. Mig kommer de inte åt igen.”

LÄS OCKSÅ: Relationsskolan: Vad är en realistisk relation?

Konfliker ses som ett hot
Genom att vara uppmärksamma kommer vi att bli mer och mer medvetna. I en konfliktsituation beter sig till exempel de allra flesta som små barn eller trotsiga tonåringar,menar Cornelia, något som gör att kommunikationen avstannar.
– En sådan situation känns som ett hot för det lilla inre barnet. Ibland kan det vara så starkt att det känns som en livshotande situation och då, med alla försvar uppe blir det omöjligt att nå den andra och skapa en nära relation.

Vi måste ta hand om oss själva
Om vi tidigt hade en upplevelse av att det inte fanns någon där, finns det en längtan hos vårt inre barn efter att bli omhändertaget, enligt Cornelia. Och även om vi någonstans fortfarande tycker att det borde vara någon annan som ska ta hand om måste vi börja med ta hand om oss själva menar hon.
– Det första steget i att ta hand om sig är att ta hand sin kropp utan den faller allt annat säger Cornelia och förklarar att vi behöver bli bättre på att lyssna på kroppen och se vad den mår bra av. Det gäller allt från mat och träning till sömn och vila samt aktivitet i rätt proportioner.

Slutligen, hur lär vi vårt vuxna jag att ta över om det inre barnet fått styra i alla år?
– För att kunna göra det behöver vi först se det inre barnet och dess behov, säger Cornelia och fortsätter:
– När du blir upprörd, ledsen, besviken, sårad, frustrerad eller känner andra känslor så kan du fråga dig själv: Vad är det jag behöver i den här stunden? Vad är det för förväntningar som inte blivit uppfyllda, vad är det för behov som inte blivit tillgodosedda? Du kan då välja att uttrycka dem ta ansvar som en vuxen person, något Cornelia går in på mer i nästa artikel i Kureras serie Relationsskolan.

Av Nina Törmark

Vill du läsa fler liknande artiklar?
Gilla Kurera på Facebook och signa upp dig för Kureras nyhetsbrev så missar du inget!