Föräldrar ska inte lära barn att bli perfekta – de ska lära barn att de duger som de är. Men det är lätt att känna sig otillräcklig som förälder när ett barn visar tecken på dålig självkänsla. Här är fallgroparna du lätt kan undvika när det gäller att skapa en ömsesidig relation med ditt barn.
Att veta att man är värdefull och duger – precis som man är och att veta att man är värd att bli älskad för den man är – oavsett vad man gör, det är det som brukar kallas för självkänsla. ”Med känsla för barns självkänsla” är en bok om hur vuxna kan förhålla sig till barn på sätt som hjälper barnen att få en stark självkänsla.
– På förstasidan i boken har jag ett citat av ett barn. Det lyder ”föräldrar ska inte lära barn att bli perfekta – föräldrar ska lära barn att de duger som de är”. Det sammanfattar precis det jag vill förmedla med boken, berättar Petra Krantz Lindgren.
”Vill att varje unge ska växa upp och veta att hon duger precis som hon är”
Det är lätt att känna sig otillräcklig som förälder när man vet vad man vill, men inte hur man ska uppnå det.
– Jag har skrivit den här boken för att jag vill att varje unge ska växa upp och veta att hon är värdefull och duger, precis som hon är. Och för att jag vet att det är så många föräldrar som delar den längtan med mig. Jag bestämde mig för att samla alla de tankar och idéer som jag under flera år utvecklat och delat med mig av på föreläsningar, kurser och i samtal med föräldrar.
Boken riktar sig till alla som är intresserade av att skapa ömsesidig respekt och samarbete i relationer med barn. Både föräldrar och pedagoger.
– Exemplen i boken är valda från familjesituationer med barn mellan tre och tolv år. Men egentligen menar jag att alla kan läsa boken med behållning. I grund och botten handlar den om vårt förhållningssätt till andra människor. Barn är människor. Barn är ingen egen art som behöver mötas på annat sätt än andra människor. De, precis som vi vuxna, mår bra av att bli mötta med intresse, respekt, likvärdighet, empati och ärlighet.
Självkänsla vs självförtroende
Vanligen definieras självkänsla utifrån två dimensioner. Den första dimensionen är kvantitativ och handlar om hur mycket man vet om sig själv, om sina förmågor, tankar, känslor, behov, lust och drömmar. Den andra dimensionen handlar om vilken acceptans man har för det man känner till om sig själv.
– En person med sund självkänsla tänker att hon duger, precis som hon är. Att hon är värdefull och värd att bli älskad, precis som hon är. ”Precis som hon är” är själva finessen med självkänsla. För självkänsla handlar inte om att vara perfekt och att älska sin egen perfektion. Självkänsla handlar om att gilla sig själv, med alla fel och brister. Att känna ömhet inför sig själv.
Man brukar skilja på självkänsla och självförtroende. Självkänslan handlar om sitt varande. Självförtroendet handlar om sitt görande. När man har gott självförtroende har man tillit till sin förmåga att prestera.
– Jag tycker att självkänsla är viktigt av två skäl. För det första är det viktigt att mina barn ska veta att de är värdefulla och duger – precis som de är. Punkt. Den andra anledningen är att självkänsla hör ihop med andra egenskaper som jag gärna vill se hos mina barn.
Hot, mutor och skäll i konflikter
Det är ofta städningen, att hålla ordning och att hjälpas åt med matlagning, tvätt och andra hushållsgöromål som gör att konflikter uppstår. Men hur gör man för att tillgodose både sitt eget behov och barnens?
– Istället för att fundera över frågan ”hur gör jag för att få mitt barn att göra som jag vill?” vilket ofta leder in på vägar som hot, straff och mutor, manipulation, så kan man fundera över frågorna ”vad har jag för behov i den här situationen?” och vilket behov har mitt barn?” samt ”hur kan jag agera så att både jag och barnet får våra behov tillgodosedda?
Hot, straff, mutor och klander väcker rädsla, skuld eller skam hos barnet. Rädsla, skuld och skam kan vara väldigt effektiva mekanismer för att förmå barn att förändra sitt beteende.
– Handen på hjärtat, vill du att ditt barn ska göra som du säger för att hon är rädd för dig, skäms eller upplever skuldkänslor?
De flesta föräldrar svarar nej på den frågan. De vill inte att rädsla, skuld eller skam ska motivera barnen. Istället vill de ofta att barnet ska förstå vad andra människor behöver och vilja bidra till det. Det brukar kallas för empati, respekt eller omtanke.
Och om barnet ändå säger nej och sätter sig på tvären?
– Ja då får du försöka förstå vad som är viktigt för barnet och hitta en lösning som gör så det blir bra för er båda! Är barnet på lekhumör? Lek följa John på väg till förskolan! Handlar det om att hon vill ha närhet? Ta henne i knät och hjälp henne med kläderna.
► Läs också: Därför är vissa barn mer känsliga
Ställ frågorna på rätt sätt
I vardagsprat med barnet är det inte alltid så lätt att uttrycka sitt intresse så att både den vuxna och barnet upplever kontakt och känner sig värdefulla.
– Det kan låta självklart att visa intresse för barnet och jag är övertygad om att många vuxna tror att det är vad de gör när de pratar med barn. Men i själva verket vågar jag påstå att det är betydligt vanligare att de gör bedömningar av barnet, barnets prestationer eller prylar. Den som tjuvlyssnar på en vuxen i samspel med barn hör den vuxne säga saker som: ”vilka fina pennor du har!” eller ”vad duktig du är på att rita”. Det är bedömningar. Betydligt mindre vanligt är att den vuxne ställer frågor till barnet – vilket faktiskt är det traditionella sättet att förmedla intresse! Exempel på sådana frågor skulle kunna vara: ”varifrån kommer de här ovanliga pennorna?” eller ”vad tycker du bäst om att rita?”.
Många glömmer ta hänsyn till barnens inre liv
Många vuxna glömmer ofta att ta hänsyn till barns inre liv – vilka tankar, känslor och behov som ligger bakom och motiverar dem att göra som de gör. Istället söker man lösningar för att förändra barnens handlingar och fastnar för knep och metoder som att muta, hota och ignorera barnet, avleda dess uppmärksamhet och diverse steg-för-steg-modeller för beteendeförändring.
– Det är visserligen fullt tänkbart att någon av dessa metoder kan förmå barnet att göra som de vuxna vill. Ett löfte om en guldstjärna eller ett hot om minskad datortid kanske resulterar i att barnet gör som den vuxna vill. Det som bekymrar mig är hur barnet upplever det att bli föremål för en sådan metod. Jag tvivlar på att hon känner sig förstådd, respekterad eller tagen på allvar. Inte heller hjälper det henne att få sitt behov tillgodosett – det där behovet som pockar på uppmärksamhet och är anledningen till att hon gör som hon gör.
Som vuxen kan man tänka om och istället försöka möta barnet med respekt och förståelse samtidigt som man ändå får till ett förändrat beteende.
– För det första, försök förstå vad barnet vill med sitt handlande, varför hon gör som hon gör. För det andra, hjälp barnet att uppnå det – på ett annat sätt. Ett sätt som också tar hänsyn till omgivningens behov och önskemål.
De vardagliga rutinerna
Om föräldrarna till ett barn som kommer upp efter nattningen tror att barnet inte är trött kan de se över de vardagliga rutinerna. Nattar de barnet för tidigt på kvällen? Sover barnet för länge på morgonen? Hur kan behovet av aktivitet bli tillgodosett på dagen för att göra barnet trött vid läggdags?
– Om föräldrarna antar att barnet kommer upp för att hon längtar efter närhet och gemenskap skulle det kanske hjälpa att planera in mer tid för samvaro under kvällarna. Om föräldrarna spekulerar kring att barnet känner sig rädd ligger lösningen kanske i att fråga henne vad hon behöver för att känna sig trygg. Om hon inte kan uttrycka det får de gissa och pröva sig fram. Tänd lampa? Musik på låg volym? Ett gosedjur som vaktar vid dörren? Somna i föräldrarnas säng? Sova i samma rum som ett syskon?
Misstro naggar på självkänslan
”Se dig för så du inte ramlar!”. ”Var försiktig så du inte spiller!”. Mycket av det som vi säger till barnen i all välmening, sänder samtidigt ut ett budskap om att du som vuxen inte litar på barnet och att man inte är säker på att barnet kan.
– När detta budskap upprepas gång på gång så naggar det på barnets självkänsla. Förhindrar dina ord verkligen barnet från att ramla? Hur mycket gör det egentligen om hon skulle spilla ut lite mjölk? Ta dig en funderare på vad dina ord signalerar och fundera på om det är värt det!
Ibland måste man bestämma!
Naturligtvis finns det tillfällen när man som förälder bör bestämma och inte låta barnen få sin vilja igenom. Det kan till exempel vara när man behöver skydda barnet eller när man är mån om att skydda andra människors behov.
När man läser boken och så är det lätt att få dåligt samvete över att man kanske har gjort på fel sätt – men Petra lugnar oss.
– Det du har gjort har med största säkerhet varit i allra största välmening. Det är aldrig för sent att få en bättre relation med ditt barn och dåligt samvete gör ingen människa lycklig. Du kan inte ändra det som är gjort, men du kan ändra hur du agerar från och med nu, avslutar Petra.
Av Malin Holm
Vill du läsa fler liknande artiklar?
Gilla Kurera på Facebook och signa upp dig för Kureras nyhetsbrev så missar du inget!