Well, nu brukar det ju vara barfotalöpning man pratar men jag befinner mig inte i Åre för fjällmaran utan för Downhillåkning. (Insåg nu när jag skrev detta inlägg att det blev ganska långt.. igen, så jag återkommer om själva barfotadelen som liksom var det jag skulle skriva om i del två, stay tuned..)
Downhill är för mig en helt ny bekantskap men när man har en partner in crime som är helt såld på utförsåkning vintertid måste ju behovet stillas på något sätt även sommartid. När sommarskidåkning testades på slutade det med ett knä ur led så nu testar vi något som man slår halvt ihjäl sig på när man ramlar istället, på detta sätt slipper vi pjoskerier med med småskador på knän och annat larv.
Nu är ju inte MTB (Förkortning för Mountainbike mamma… ) Downhill åkning något nytt påfund och de flesta har säkert hört talas om det eller till och med testat på detta något sätt men för er som inte vet så fungerar det ungefär som vid alpinåkning. Man tar liften upp, det finns specialställ för hojjarna som tas bort när säsongen är över, och sen tar man någon av lederna ned.
Lederna är markerade på sedvanligt sätt med grön, blå, röd och svart markering som indikerar svårighetsgraden men man använder sig inte av skidpisterna utan det är för ändamålet anpassade nedfarter . Lederna är av väldigt varierande karaktär, allt ifrån branta klippblockspartier som kanske skulle kunna jämföras med någon form av offpiståkning på skidor (även om detta ändå är onpist, offpist är liksom rätt meningslöst på cykel), till grusserpentinvägar, till böljande banor med klara skicrosskopplingar där velodromsvängar och snabba hopp avlöser varandra i snabb takt.
Just i Åre finns en led som har döpts till Shimanoleden som är just en sådan skicrossaktig bana som är omåttligt populär för både den lite mer våghalsige nybörjaren till de rena vettvillingarna som vistas här.
Så det mesta fungerar ungefär som på vintern, du löser ett skipass för tillgång till liften och du kan hyra all utrustning du behöver på plats.
Ett dagskort för liften är aningen billigare än vintertid. I Åre kostar ett dagskort 275 kronor och komplett utrustning med cykel och tillhörande skydd kan du hyra för 750 kr per dag. Hjälm är obligatoriskt vid åkning (borde det vara även vid skidåkning kan jag tycka..) men resten är valfri. Man kan se några av tuffingarna som kommer flygandes ned för berget i endast hjälm, shorts och t-shirt men personligen tog jag på mig allt som erbjöds vid uthyrningen i form av överkroppsskydd som inkluderar axlar, armbågar och rygg samt benskydd och handskar.
För mig tog det ungefär 4 åk innan jag testade hållbarheten på mina skydd vilket gjordes från ca 1,5 m höjd efter ett mycket illa vald väg… jag är däremot mycket nöjd med mitt val att köra fullmunderad då jag uppriktigt sagt trodde att jag skulle slå ihjäl mig. Men det gick bra, tappad luft, allmänt mörbultad och något sargat självförtroende som visserligen ledde till nästa praktvurpa, då jag fegade i en sväng och med felplacering av kroppen bromsade för mycket och tog närmast möjliga väg mot marken över styret.
Men även denna gång fungerande skydden utmärkt och inte heller denna markkänning gav några större skador än temporär smärta och ett blåmärke på hälen som ser ut som att jag har trampat på ett körsbär. (Ok, jag erkänner att jag fortfarande haltar när jag går men jag cyklar i alla fall obehindrat :)) Så skydd rekommenderas även om man ser ut som en något nedbantad hockeylirare.
Jag rekommenderar verkligen er som hellre vill ha lite fart och fläkt under semestern att testa MTB Downhill. Det är sjukt kul och fjällen om sommaren är en superhit det med. Underbar natur med behaglig omgivning och pratar vi Åre så är det inte alls lika mycket överförfriskade idioter på plats som vintertid så man slipper få tålamodet testat den vägen.
Själv är jag ju känd för att vara efterklok så jag missade det där med introkurs och fick lära mig hur saker funkar “The hard way” men är du lite mer genomtänkt av dig bör du slippa undan en hel del fadäser sådär i inledningsfasen även om ett och annat missöde måste räknas in. (Glöm inte, ramlar du inte har du inte åkt på riktigt)
Det finns även lugnare alternativ här för dem som är lagda åt det hållet men det får någon annan skriva om.
Vi hyrde utrustning av Åreguiderna som utöver det erbjuder olika typer av cykelkurser och även ordnar andra aktiviteter. De är både proffsiga, trevliga samt ytterst hjälpsamma och vi kan varmt rekommendera att ta hjälp av dem.
//Y in JoY
One comment on “Barfotacykling i Åre del 1.”