Livet, träningen och sjukdomen

Periodisk fasta, en tanke eller två

Periodisk fasta

Det har ju milt sagt blivit världens bom med den s.k. 5:2 dieten, vilket är en av de olika metoderna för periodisk fasta som finns. I vanlig ordning är ju inte detta något nytt påfund utan bara något som belystes i media och sen slog genom som något revolutionerande.

Det finns en hel del olika avknoppningar på området periodisk fasta enligt lite olika modeller med olika namn, bl.a. Warrior Diet, Leangains och Eat stop eat, vilken jag har fått uppfattningen är ursprunget till 5:2 dieten, eller om det är exakt samma sak, jag vet inte riktigt.

Hursomhelst, jag har i alla år varit en ganska inbiten motståndare till fasta. Min ståndpunkt var att fasta är inget för idrottare och egentligen ingenting för någon. Men jag får erkänna att jag inte hade gjort min hemläxa i ämnet och accepterat vissa ”träningssanningar” utan att kontrollera bakomliggande fakta. Skäms på mig.

Efter en del läsande och grejande beslöt jag mig för att testa på det här med fasta. Det som gjorde mig intresserad av att testa var uttalanden som; förbättrad hormonbalans, minskade inflammationsnivåer, ökad återhämtning, förbättrad matsmältning mm.

Mitt första test var en ren 24 h fasta ungefär var 10e dag.  Mina största frågetecken var hur det skulle fungera med att träna i fastande tillstånd samt hur i hela friden jag skulle bli som människa. Jag menar, periodvis har jag haft allvarliga problem med att umgås med folk om det har gått mer än sisådär två timmar sedan jag åt någonting, så idéen att skippa maten helt ett dygn verkade vid en första tanken allt annat än genomtänkt.

Och visst, första gångerna jag gick på fastedagar ville jag helst att de bara skulle ta slut så jag kunde få äta igen, men med tiden så blev det lättare och lättare. Tricket för min del var att dricka kopiösa mängder vatten och grönt te samt att försöka se till att hålla mig sysselsatt, vara produktiv och helt enkelt göra saker som inte inbegrep att sitta framför tv eller dator.

Träna fastande fungerar för övrigt helt ok. I synnerhet styrketräning fungerar i det närmaste bra, i alla fall när vi pratar ren styrketräning då jag upplever att styrkan ibland kan vara en bit högre än vad den är under normala omständigheter. Däremot märker jag av att min muskeluthållighet blir sämre och att när jag kör cirkelsets med tyngre vikter orkar jag inte fullt lika mycket istället. Men generellt fungerar låg till medelintensiv träning bra under fasta för min del.

Detta gjorde mig mer nyfiken kring de olika fastemetoderna som det talas om och jag började titta på  The Warrior diet och bestämde mig för att testa det upplägget. Första gången jag hörde om The Warrior diet var i kampsportskretsar i Göteborg för en massa år sedan, men som ni kunde läsa tidigare i texten såg jag på olika former av fasta ungefär som jag såg på golf och stängde öronen rätt omgående.

Men nu är det nytt läge och om inte annat är ju i alla fall namnet ballt. I korta drag går T.W.D ut på att man fastar i 20 h för att sedan äta i 4 h varje dag. Lite liknande Ramadan beroende på var man bor. Det är dock inte en ren 20 h fasta utan man tillåts äta grönsaker, lite frukt och nötter under tiden. Man pratar om två faser, en fas där man underäter i 20 h och en fas där man överäter i 4 h och teorin är ungefär samma som för många andra principer, googla om ni är nyfikna.

Detta fungerade generellt rätt bra rent tränings och utseendemässigt, i alla fall initialt. Jag blev ganska snabbt hårdare i kroppen och i övrigt var det inga större problem, jag fick ju äta grönsaker och frukt under dagarna så det var ju plättlätt.

Däremot upplevde jag problem med att få i mig tillräckligt med kalorier på de få timmarna som jag fick äta vilket gjorde att det var en stor mängd mat som skulle ned under ganska liten tid vilket gjorde att jag många gånger kände mig som en stoppad korv. Jag upplevde att min matsmältning blev hårt ansatt och min mage över tid började fungera sämre och generellt tycker jag att jag sov ganska mycket sämre under den här perioden då jag många gånger gick och la mig med en massa mat i magen. Dessutom har jag upptäckt att jag mår bättre när jag inte blandar all sköns olika födoämnen vid samma måltid utan håller isär dem vid olika måltider á la yogi style och låter kroppen smälta maten ordentligt innan nästa lass kommer, vilket var helt omöjligt för mig med det här upplägget.

Så för min del är inte T.W.D något som jag kan leva och må bra efter. Som sagt, kanske kan vara något under en kortare period som t ex. inför en tävling eller liknande där man måste hålla igen på vikten av någon anledning, men som levnadssätt är det en no go i mina ögon, speciellt då jag inte är intresserad av att gå ned i vikt.

Eftersom mitt största problem med T.W.D var den kopiösa mängden mat på liten tid så började jag spana på 16 hour fasting eller Leangains upplägg där matfönstret är åtta timmar istället för fyra och man siktar på 3 måltider per dag med det största efter träning. Rent generellt tycker jag upplägget fungerade bra och rätt mycket bättre än T.W.D då jag kunde sprida ut maten mer och jag mådde bättre under den här perioden och jag ser inga större problem med att leva efter detta upplägg.

Problemet som dock kvarstod är att jag fortfarande har svårt att få i mig tillräckligt med energi under de här åtta timmarna med den typen av mat som jag äter och jag tappar helt enkelt vikt, vilket jag inte har som mål att göra. Dessutom märker jag att jag blir kall om händer och fötter samt att min kroppstemperatur är något lägre än vad jag brukar ha och jag tenderar till att känna mig frusen.

5:2 dieten har jag inte testat personligen så där kan jag inte uttala mig empiristiskt, men jag har ganska många i min bekantskapskrets som kör enligt upplägget och tycker att det fungerar bra ur ett viktminskande syfte.

Och det är väl också det som är min generella uppfattning om det olika fastemetoderna, att det fungerar förhållandevis bra för många att kontrollera sitt kaloriintag med tydliga ramar när man får och inte får äta. Min uppfattning är att större delen av de som hoppar på fastetåget är de som i huvudsak vill kontrollera sin vikt och sett ur den synvinkeln tror jag att många kan nå sina mål. Upplever man att det är enklare att ha tydliga tidsramar för matintag och det hjälper till att hålla kontroll, fine, då är det väl inte så mycket att säga om det, men det är fortfarande inget magiskt med metoderna i sig på så vis. Ekvationen kalori in och kalori ut gäller och det kommer du aldrig ifrån.

Men om fastan genom hormonutsöndring/balansering kan skapa en mer gynnsam miljö för fettförbränning, muskeluppbyggnad och cellreparation är ju läget ett annat. Men mina frågetecken kring detta är fortfarande hur lång tid det faktiskt krävs för att detta ska ske? Är det tidsberoende? Är det mängden energi som intas över en viss tid?

Jag har än så länge inte gjort någon jättedjupdykning kring vad som faktiskt finns studerat i detta ämne men det kanske blir ett kommande projekt.

Hur eller hur. De fördelar jag fick med att testa på fasta var att jag blivit bättre på att vara utan mat. Jag blir inte alls ett monster på samma sätt som jag blivit tidigare, men detta är säkerligen inget fysiskt som har förändrats utan endast en psykologisk inställning som gjort att jag vet att jag fungerar även om jag inte skulle ha ätit på några timmar.

Jag upplevde att fasta var ett mycket bra sätt att bli av med sötsug på kort tid. Om jag vid tillfällen fått i mig för mycket socker brukar mitt sötsug hänga i flera dagar efteråt. Om jag fastar efter en dag av lite för mycket godsaker som regleras detta över dygnet och dag två är jag på banan igen.

Men i övrigt måste jag ändå säga att jag trivs bättre med att äta med jämna mellanrum, äta när jag är hungrig och kunna äta tills jag är lagom mätt istället för att behöva forcera i mig mat vid de tillfällena som det tillåts. Jag upplever att jag mår bättre på detta sätt då jag kan låta det gå lite tid mellan måltiderna. På så vis maten hinner smältas och jag kan gå mycket mer på känsla styra om och vad jag ska äta istället för att vara kontrollerad efter klockan vilket är något jag avskyr.

Må väl till nästa gång.