Jag träffade min gamla ungdomskärlek igen för några månader sedan. Det var då 37 år sedan vi sågs . Vi är idag 53 år och vi bor cirka 30 mil från varandra. Vi inledde ett förhållande med en gång. På grund av avstånd och jobbscheman så har vi bara kunnat träffas tre gånger men då bott över hos varandra över helgen. Det har blivit intensiva och väldigt mysiga kärleksträffar. Vi har så mycket att prata om och har det jättetrevligt ihop. Men andra gången vi sågs berättade han att han har en hjärntumör, det är andra gången. Han har haft en för cirka åtta år sedan som opererades bort och strålades. Då upptäcktes den p g a epileptiska anfall. Men han blev så småningom helt frisk och epilepsin försvann också. Han har gått på regelbundna kontroller och nu innan vi träffades så hade de upptäckt en ny tumör. Den skulle då enbart strålas bort och sedan röntgas för att se om det hjälpt. Han var under tiden som han väntade på svar väldigt dålig på att höra av sig och skrev nån gång om hur ledsen och orolig han var. Till slut fick han ett positivt svar och då orkade han komma och hälsa på mig. Allt var bra trodde han då, men de ville göra en röntgen till för att säkerställa. Väntan på besked tog cirka två veckor och då ville han knappt prata med mig och ville inte planera för något. Förra fredagen skrev han att allt såg bra ut. Jag tänkte att då ringer han säkert senare. Men inte. Jag skrev och försökte ringa men fick inga svar. På söndagkvällen skrev han i ett sms att han förstår att ett förlåt inte är tillräckligt, men han har fått epileptiska anfall igen och är så trött och förtvivlad över allt så att han inte orkar vara social längre. Han vågar inte heller gå till läkare för då blir han av med körkortet och kan inte jobba. Men skriver också att han måste ha medicin. Han avslutar med "sköt om dig". Jag skrev tillbaka att han inte behöver vara social med mig och att jag finns för honom oavsett, samt att jag tycker att han ska kontakta läkare oavsett konsekvenserna. Han svarar inte och jag har inte hört av honom sedan dess. Jag är helt förtvivlad och gråter nästan hela tiden. Varför gör han så här och vad kan jag göra, jag får ju ingen kontakt med honom alls?  Hade vi bott på samma ort kunde jag åkt och ringt på hos honom. Men svårt som det är nu.