Hej! Bakgrund: Jag 23 år, hon 23 år. Jag har ställt till det. För omkring fem månader sedan träffade jag en tjej. Märkte direkt att hon var rätt trasig, varit med om dödsfall i familjen, flera övergrepp och misshandel i tidigare förhållanden. Från detta har hon fått ptsd (posttraumatisk stress) vet jag. Hon fungerade på ett speciellt sätt, saker måste göras i särskild ordning, man kan inte göra något som är oplanerat, och hon kan inte acceptera andra synsätt på saker. Det vi hade tog slut rätt snabbt, just på grund av ovanstående saker, vi träffades cirka tre månader. Vårt förhållande var jobbigt, i ena stunden mysigt för att sedan explodera över något jag sa på fel sätt eller få en ptsd-attack och satt och skakade i ett hörn. Hennes beteende fick mig att känna mig så hjälplös och elak, fast jag egentligen inte gjort henne något. Jag började må dåligt, ångest och efter påtryckningar av vänner så beslöt jag mig för att lämna henne. När jag gjorde detta blev jag en stor bov. Hon ansåg att jag var någon typ av våldtäktsman och anklagade mig att misshandlat henne psykiskt, att jag nedvärderat henne varje gång vi träffats och att jag skulle vara glad att jag inte blivit polisanmäld. Jag blir rätt arg och framför allt sårad över detta och sjunker till sandlådenivå och skriver rätt elaka saker till henne. Jag har bara velat hennes bästa från dag 1 vi träffades. Det blir tyst och jag antar att både är nöjda över att inte ha med varan att göra. Nu för tre dagar sedan fick jag en bild på ett gravtest (!) med en text var lät något såhär: ”Jag hade tänkt ta bort det av respekt emot dig, sen kom jag ihåg hur du behandlat mig så jag ångrade mig”. Jag har räknat ut han hon måste vara i vecka 8-12. Jag flippade, stressen och ångesten gick som en vält över mig. Låg hemma i soffan och visste inte vart jag skulle ta vägen. Ett barn. Absolut, jag klarar det om jag vill, jag har ekonomin och mindsetet. Men med en kvinna som detta? Hon vägrar att träffas, hon vägrar att prata i telefon och bara sms:ar. Konversationen handlar inte om barnet utan om hur dålig jag är som individ, hur jag aldrig ska få se barnet och bara allmänt elakt. Och jag ska vara ärlig och säga att även jag gjort några personliga påhopp via sms. Hon menar att jag ska hålla mig borta, aldrig mer höra av mig. Samtidigt postar hon ”we hate all guys”-bilder på Instagram. Men nu till själva frågan. Hur ska man göra för att en sådan här inflammerad relation ska börja funka igen? Vart ska jag möta henne? Hur ska jag som man tänka? Det finns inga tips för oss, vi som är "the bad guy" när det kommer till ofrivilliga graviditeter? Jag vill att man ska vara överens om man ska ta något till världen, och har sådan ångest över att det är just med en person jag verkligen inte funkar med som detta händer… /23-åringen