Annons
Annons

Ska jag bara släppa honom?

3 september, 2018
Min sambo har nyligen lämnat mig för en annan kvinna. Vi har varit tillsammans i 16 år, har tre barn tillsammans och en fantastisk gård med djur. För två år sen fick min mamma cancer vilket innebar att jag fick hjälpa henne mycket. Jag driver eget företag också och tog hand om det som behövdes tas hand om och sköt sambon ifrån mig. Till slut tappade jag bort mig själv och visste inte vad jag kände om någonting. Min mamma gick bort i september och i början av november tyckte min sambo att vi skulle flytta isär för att eventuellt hitta tillbaka till varandra. Och jag, som la all skuld på mig själv, plus att jag fortfarande var inne i sorgebubblan efter mamma, sa bara ja. Men jag hittade ingenstans att flytta och ju mer tiden gick desto mer kände jag att jag inte ville flytta isär. Han är ju mannen i mitt liv, tryggheten i mitt liv och far till mina barn. Fast jag märkte att nåt inte stod rätt till. Jag frågade ett antal gånger om han träffat nån annan och till sist erkände han att det fanns någon och att det pågått under tiden min mamma var sjuk och gick bort. Det var en gemensam bekant, som dessutom gjort något liknande emot mig i ungdomen, men vi är ju vuxna nu… Efter ett tag ville hon gå tillbaka till sin man och försöka laga sitt äktenskap. Jag bad min sambo att bryta kontakten med henne, men det tror jag inte de gjorde. Nu har hon skilt sig och så fort min sambo fick veta det lämnade han mig. Jag känner ju dock att det finns nåt kvar mellan oss och jag tyckte han kunde ha gett oss en ärlig chans. Han har gått från att vara världens goaste familjefar, där jag familjen och gården varit hans allt till att bli helt känslokall och bryr sig inte ett dugg. Nu väntar jag bara på att han ska inleda ett förhållande med damen i fråga, och det gör så ont! Finns det något jag kan göra för att vinna honom tillbaka eller ska jag bara släppa honom? Känns som jag lever i en enda lång mardröm som aldrig tar slut.  
Annons

Eva Rusz svarar

Först, min djupaste kondoleanser till förlusten av din mor.
Jag förstår att du upplever det som att leva mitt i en mardröm just nu.
Mitt i din stora sorg så lämnar din man dig och det är verkligen ett väldigt oempatiskt och egoistiskt beteende, anser jag.
Kärlek i en parrelation måste vårdas. Och då er relation under en längre period har utsatts för stressen av att din mor insjuknade och gick bort så har det givetvis funnits mindre tid för er att vårda er relation. Samtidigt som det i ert fall borde vara din man som skulle ha förstått hur jobbigt detta var för dig. Och då skulle han ha stannat vid din sida och stöttat dig istället för att avskärma sig och flytta ut.
Vissa människor förmår inte att stötta då det behövs. Det är inte ovanligt i parrelationer att då den ena partnern är sjuk så söker sig den andre till en ny relation istället för att stanna kvar och stötta.
Jag skulle rekommendera dig att stå på dig och i alla fall börja med att kommunicera med varandra med hjälp av ett proffs. Sök upp en psykolog, psykoterapeut eller en familjerådgivare och begär att din man ställer upp på detta. Ni har investerat många år och många barn ert familjeliv , det är ett ansvar man har. Då kan man inte bara gå iväg utan i vart fall visa någon ansträngning i att tala om vad som skett och sker.
Vänliga hälsningar Eva Rusz

Dela inlägget
Annons
Annons
Annons
Annons