Hej! Jag mötte i juni i år en gammal kärlek efter 39 år. Han blev änkling för fyra år sedan och jag änka för drygt ett år sedan. Vi har verkligen tillbringat sommaren ihop på hans underbara ställe på landet. Vi har haft en fantastisk sommar - men så kom hösten. Under september när vi började vara mer hemma (hos honom för han tycker att eftersom jag har så fint så hårar hans hund ner hos mig?) så märker jag att han drar sig inom sitt skal mer och mer. Då och då förstår jag att han vill att jag far hem några dagar. Han säger aldrig att han han vill att jag far hem eller att jag kommer tillbaka, utan bara att det får jag bestämma som jag vill. Han är alltid helt underbart snäll på alla vis, men jag behöver få bekräftelse på att han verkligen tycker om mig och mer närhet. Han säger det, men bara om jag frågar. Jag glömde säga att han är 72 år och har lite olika sjukdomar som jag tar hänsyn till och förstår att de spelar en stor roll i hans uppträdande. Jag är en relativt pigg 66-årig kvinna. Vi har båda barn som tycker om vår relation och vi har båda bra ekonomi. Ska jag fortsätta på hans villkor att träffas under helgerna punkt slut, plus eventuellt någon stadsresa? Jag märker ju att när jag reser bort skickar han många sms och längtar efter mig väldigt mycket. Han har så svårt att prata och visa känslor. Det har inte jag, så jag är rädd att skrämma bort honom. Jag skulle kunna flytta in hos honom direkt om han frågade, så kär är jag. Ska jag fortsätta våra helgträffar och hoppas på en förändring? Känner mig alltid så ledsen numera. Vill gärna få lite åsikter från en utomstående. Jag glömde att han sagt några gånger att han absolut inte vill att jag pratar om min avlidne make, men han pratar om sin avlidna hustru, vad är skillnaden?