Hej Eva! Jag och min sambo har separerat sen en månad tillbaka. Vi var tillsammans i 3 år och har en son tillsammans. Jag har två barn sen innan med en pappa som bor utomlands. Vi blev tillsammans pga. av att jag blev gravid! Vi är väldigt olika. Och mycket har varit ekonomiska problem. Jag har spenderat och han hållit tillbaka. Jag driver med eget företag så inkomsten gått upp och ner. Livet innan honom så hade jag det väldigt bra ekonomiskt och kunna göra vad jag vill och haft mycket lyx omkring mig. Han är en helt vanlig kille som tjänar en vanlig lön. Även fast dom pengarna jag än gång hade inte finns på samma sätt så har jag delvis levt kvar i mitt glamliv. Jag har varit den som har tagit störta ansvaret för barnen då jag jobbar hemifrån. Vi knappt gjort något ihop! Han klagar och gnäller på att jag spenderar pengar eller inte gör ditt och datt. När vi skulle separera tänkte jag! Åååh vad skönt. Men nu efter några veckor så vill jag inte det här! Jag vill ändra mig! Jag vill att vi ska bli en familj igen. Han säger att hans känslor är över. Men på något sätt så tror jag inte att det riktigt är så. När vi pratar så tar han bara upp allt negativt i vår relation. Negativa stunder, negstiva saker som har sagts oss i mellan. Medan jag fokuserar på allt positivt! Allt går att lösa om man ger det tid! Senaste dagarna har jag sms bombat honom för att försöka få honom att förstå! För att bara tänka om! Vi har ett barn ihop och jag vill att han ska få leva med båda sina föräldrar. Jag saknar honom och våra fina stunder. Jag är helt övertygad om vi jobbar på oss själva och kanske går i terapi. Både jag själv och oss tillsammans så kan vi lösa allt. Min fråga är nu! Hur gör jag för att öppna hans ögon till allt detta?