Jag får inte relationerna att hålla – vad ska jag göra?

Jag har läst mycket av dina texter och om anknytningsproblematik. Jag känner igen mig mycket i det du skriver om. Jag har gått till psykoterapeuter men det har inte gett mig någonting. Jag får hela tiden höra komplimanger från människor om mitt utseende och att jag är en enkel, omtänksam person och att alla tycker att det är konstigt att jag inte träffar någon. Män vill gärna ha en relation med mig men efter ca 2 år så orkar jag inte längre. Jag är som deras porslinsdocka som alltid ska rätta mig efter deras behov men när jag behöver någonting så får jag alltid svaret om att "det kommer bli bättre" eller så tycker de att de redan gör så mycket för mig.... Flera gånger har det hänt att männen i mina relationer kommer i efterhand och erkänner sina misstag. Att dom gjort allting fel och nu vill göra allting rätt och sen är gör de om samma misstag. Nu har jag levt ensam i 3 års tid och är snabbare på att läsa av relationen. Jag sitter inte och väntar på förbättring längre utan går istället. Det som frustrerar mig mest är, att nu när jag ändrat min inställning, är det ensamheten jag måste leva med istället. Det kommer aldrig någon bra person in mitt liv. Det känns som om bra män dras inte till mig och gör dom det så är dom väldigt unga (som antagligen bara är ute efter ett äventyr) eller så är dom redan gifta. Det känns som att ensamheten är mitt straff för att inte ställer upp på att vara någons porslinsdocka. När jag ser runtomkring mig så ser jag så många som haft dåliga relationer men hittar alltid någon bra. Men jag 36 år och det blir inte bättre. Det känns som om jag bara tar fram se sämsta sidorna hos andra och att det därmed hänger på mig. Förut fick jag alltid energin tillbaka när jag lämnat en destruktiv relation. Men det har hänt så många gånger nu att orkar inte längre ställa mig upp och orkar inte kämpa mot det som redan verka förutbestämt hur jag än gör... Vad tycker du jag ska göra?