Separera när man har barn som behöver stöd

Min sambo och jag har hållit ihop i över 17 år. vi har varit förlovade i 12 år och gått i giftastankar i flera år men kommer aldrig till skott. Först ville han inte gifta sig alls och sen ändrade han sig. Och " gick med på det" redan där känner jag att det borde vara en kärleksfull övertygelse istället för som han verkar känna mer ett tvång. Vi har en oerhört pressad livssituation med tre barn och där alla tre har någon form av funktionshinder psykiskt och två med epilepsi mm så denna familjesituation tär oerhört mycket på oss och all vår energi går åt att få ihop dagarna med allt vad det innebär att vara förälder till barn med särskilda behov. Vi jobbar skift så att alltid en av oss är hemma hos barnen men jag tar det största ansvaret med vad det gäller läkarbesök,  möte med olika instanser med mera vilket gör att jag är helt uttömd på energi. Vi har inte varit barnlediga på över två år just för att vi inte har nåt nätverk runt oss och även för att min sambo anser att vi ska klara allt själva.  Vilket är lätt för honom att säga. vi har i flera år pendlat mellan kriser och barnens svåra sjukdomar och jag har velat förändra livet vi har men sambon har endast för stunden försökt " lägga manken till" men strax efter återgår allt till det gamla, om det beror på energibrist eller ren ovilja att förändra vet jag inte men känner att det blir mer och mer ensamt i detta förhållandet. Nu sedan ett halvår tillbaka börjar jag känna att jag inte orkar längre och vill förändra mitt eget liv och även att mina känslor för min sambo försvinner mer och mer. Men att separera med tre barn med NPF känns näst intill omöjligt.  För första gången i mitt liv så Känner jag mig också oerhört självisk . Jag är en person som alltid vill vara alla till lags och växte upp i fosterhem med en mycket narcissistisk fostermamma vilket också satt sina spår. Jag lovade mig själv att aldrig bli som henne och aldrig göra mina barn illa men nu står jag i denna återvändsgränd själv och vet varken ut eller in... jag har försökt tala med min sambo men når inte fram alls... hur kan jag göra för att livet ska bli bättre för hela familjen?