Anders Wallensten: ”Jag vill inte sluta vara nyfiken”

Anders Wallensten anländer på cykel till Vitabergsparken på Söder i Stockholm där vi stämt träff. Vi slår oss ner på ett litet utecafé i den lummiga, kuperade stadsparken och Anders köper en smörgås, så att han ska stå sig inför ett träningspass senare på dagen. För att röra på sig i det fria, det är något han gärna och ofta gör – en vana som har följt honom genom livet – och som vi återkommer till lite längre fram.

Har testat det mesta i hälsoväg

Anders första bok ”Hälsogåtan” som kom 2020 handlade om hur vi kan få ett så långt och friskt liv som möjligt genom goda hälsovanor. Han har själv genom åren nyfiket testat det mesta i hälsoväg, med varierande resultat. Som nyttiga (men ibland inte så goda) smoothies, kosttillskott och periodisk fasta. Men ett hälsosamt liv är inte synonymt med ett liv som per automatik gör oss lyckliga, konstaterar Anders. 

Har du märkt av detta själv?

– Ja, om jag har tränat för hårt, som jag har nu och har träningsvärk i hela kroppen. Då känner jag mig lite inflammerad och är inte riktigt på topp. Så det finns en gräns – för mycket träningsvärk gör en inte glad, säger han med ett litet skratt.

I nya boken ”Livsgåtan” vill han därför ge fler perspektiv på vad som skapar lycka och välbefinnande i livet. Boken vilar på både modern forskning och äldre visdom och livsåskådningar, bland annat från buddhismen och stoicismen.

Relationer och tankar viktiga

Anders förklarar att ”Livsgåtan” blev en naturlig följd av ”Hälsogåtan”, i vilken han främst fokuserade på saker som påverkar hälsan rent fysiologiskt. Som kost, sömn och träning.

– Men jag insåg då att även det här med relationer och våra tankar är viktiga för hälsan. Och ju mer jag läste om det så insåg jag att det fanns mer att skriva om.

Han hade också fått frågan när han var ute och föreläste om varför man egentligen ska leva hälsosamt och länge, men kanske tråkigt? ”Är det inte bättre att leva kort och lyckligt?”.

– Det finns en poäng i det, och det är viktigt att hitta en balans. Jag tror att jag, liksom alla, funderar på de här frågorna under livet, och kanske ännu mer när man blir lite äldre, eller i vissa perioder i livet.

Funderat på livsgåtan sedan unga år

Men intresset för att utforska vägar till lycka och välbefinnande har faktiskt funnits med länge i Anders liv.Den första kurs som han läste på universitet var idéhistoria. Han berättar att han hittade en gammal anteckning från studentåren, där han skrivit: ”Hur kan man göra för att få ett bra liv?”.

Idag, några decennier senare, konstaterar han att om man aktivt jagar lycka så har man nog en relativt liten chans att hitta den. Istället bör vi fokusera på att göra saker som ger lycka – då kanske vi blir lyckliga, snarare som en biprodukt. Annars riskerar man att bli besviken när det inte blir exakt så som man tänker sig att lycka ska vara. Och i efterhand, när man ser tillbaka på livet, så kan lyckan dessutom se annorlunda ut än man tänkte sig den.

–  Sedan kan man ju inte vara lycklig hela tiden, det går inte, säger Anders med eftertryck.

Lyckligast i rörelse

I år har Anders hunnit bli 49 år och har samlat på sig både livserfarenhet och forskningsbaserade kunskaper på vägen.

Om du ser tillbaka på de perioder i ditt liv som du varit som mest lycklig och tillfreds med hittills, vad har de haft gemensamt?

–  Det är delvis de gånger då jag har varit ute och rört mig mycket. Till exempel så cyklade jag tvärs över Kanada en gång, med min dåvarande fru. Det tog 42 dagar och det enda vi gjorde var cyklade, åt och tältade. Kanske var det kombinationen av att inte vara mitt i vardagens bekymmer och att jag rörde mig lågintensivt under större delen av tiden som gjorde det. Eller att jag var ute i frisk luft, med sällskap – och att det var omväxlande. Ja det var jättehärligt! Den känslan kan jag känna igen även när jag fjällvandrar eller liknande.

Sedan har han förstås även varit som lyckligast under ”klassiska tillfällen” i livet, som när han fått sina barn eller gift sig, tillägger han.

– Men det är som forskningen visar; att det är som mest spännande och underbart de första åren, sedan kommer andra saker ikapp och livet blir mer ”som vanligt”. Men det innebär förstås inte att det inte har ett värde.

Det är nämligen de saker som sticker ut i livet som man minns tydligast, enligt minnesforskningen, förklarar Anders. Vilket blir lite av en nackdel för vardagen, för vi trivs kanske väldigt bra de flesta vardagar, men vi kommer inte ihåg så mycket av dem i efterhand.

– Egentligen är det ju de små stunderna i vardagen som avgör livskvalitén i varje ögonblick och som är viktigast, tycker jag. Även om det är lättare att räkna och lyfta fram specifika saker som man har åstadkommit i livet.

Stress den största lyckotjuven

En vardag i harmoni är för Anders framför allt när det inte är stressigt.

– Stress är den största boven som minskar möjligheterna till lycka tycker jag – för att man inte blir uppmärksam på den! Man hinner inte vara en bra vän, förälder eller sambo, man hinner kanske inte träna och sover sämre. Allt blir sämre kan man säga. Långvarig stress är en stor bov som också ökar risken för sjukdomar. Så att få bort stressen och se över sitt liv och vad man lägger sin tid på, är viktigt.

Han kan inte säga att han helt och hållet har lyckats själv med detta, men stressen har minskat och han jobbar aktivt för att hitta återhämtning i vardagen.

– Det livet jag vill ha innehåller ett lugnare tempo, men också mycket omväxling och utmaningar – jag gillar det. Men att man bygger in återhämtning så att det inte blir för många saker på en gång.

Anders jobbar fortfarande på Folkhälsomyndigheten, men har tagit tjänstledigt i perioder för att skriva böcker. Under coronapandemin såg vi honom dock ofta både på TV och i tidningar.

Hur påverkade det ditt eget mående med den stress och den mediala uppmärksamhet som det innebar?

– Det var inte hållbart i längden, för det var extremt, särskilt i början. Både med media och för att vi förstås också jobbade stenhårt. Då fick jag kämpa mycket med att försöka hinna med träning, återhämtning, sömn…Det slet på en och det pågick ju under väldigt lång tid. Men efter en tid så bytte jag roll, och då blev det mindre stressigt. Jag kunde fokusera på min min expertkunskap inom epidemiologi  och låta andra sköta informerandet. Men det kändes väldigt meningsfullt å andra sidan, att få vara med och bidra i stunden med det jag kunde. Att få göra sitt jobb i skarpt läge.

”Alla” i familjen läkare

Anders växte upp i norra Stockholm på 80- och 90-talet, i en familj med många syskon, som gärna tillbringade tid i skärgården. Ungdomsåren präglades också av sportande, Anders spelade mycket basket.

Vad gjorde dig lycklig på den tiden, jämfört med idag?

– Jag tror att jag var väldigt mycket ”tonåring”, och brydde mig mest om var att vara med kompisar. Det är fortfarande det som gör mig lycklig egentligen: att vara med familj och kompisar. Och att träna, och resa och få se lite vackra platser också.

Redan som ung reste Anders mycket, bland annat tågluffade han, som var väldigt populärt då. De två sista åren på gymnasiet gick han i Kanada; något som förklarar hans långa cykeltur genom landet senare i livet. Den skedde nämligen i samband med en återträff på skolan. Under ett par år när barnen var små bodde han även i England med familjen.

– Åren utomlands står ut som väldigt viktiga och utvecklande, men också lyckliga. Kanske för att det var nytt och spännande. Så mycket hinner hända under en sådan period. De andra åren i livet blir lite mer av ”en raksträcka” kan man säga, även om de också varit väldigt fina.

Hur kom det sig att du utbildade dig till läkare?

– Jag kommer från en riktig läkarsläkt, både min mamma och pappa, morfar och farfar…ja alla på bägge sidor var läkare! Så det gjorde att det blev ett ganska lätt val, för jag har alltid sett att mina föräldrar varit nöjda med att vara läkare. Och så var det något jag kände till lite, så det kändes som ett spännande och naturligt val.  Men sedan får man hitta ”sitt eget” inom yrket. Jag har utvecklats inom det med åren.

Har ditt yrkesval bidragit till din nöjdhet och känsla av meningsfullhet i livet?

– Jag har ju gått från att jobba kliniskt och träffa patienter, till att titta på hela befolkningen som man gör på Folkhälsomyndigheten, och nu till att skriva självhjälpsböcker, som på ett sätt går tillbaka till individen. Det som har varit bra med läkaryrket är att oavsett vilken del jag har jobbat med, så är det gemensamma syftet att hjälpa till. Och det känns bra.

Anders drar en parallell till buddhismen, där finns det något som kallas ”den åttfaldiga vägen”, som består av tips på hur man kan leva ett harmoniskt liv. Och ett sådant är att man ska syssla med saker som inte skadar andra.

– Vi mår alla bra av att hjälpa varandra, det visar även studier. Så att vara en del av det även i sin yrkesroll tror jag gynnar möjligheterna att må bra och känna mening och tillhörighet. Att man är en del av något som bygger upp, inte bryter ner.

Så vad är det i vårt moderna samhälle som gör att vi i många fall inte är nöjda och lyckliga, trots att vi egentligen har alla möjligheter att vara det?

– Det är en stor kontrast i hur vi lever idag och hur vi har levt evolutionärt. Då levde vi i mindre grupper i naturen, där det inte fanns så mycket att välja på vad gäller karriärval eller ägodelar att sträva efter. Jag tror en del av problematiken är att vi lockas tro att vissa saker ger lycka, som nya saker eller en viss typ av status, fast det kanske inte riktigt är sant! För ofta ger sådana saker lycka just när vi får dem, men sedan försvinner den känslan ganska snabbt. Om man uppnår exempelvis en examen så börjar man direkt jämföra sig med andra som också har tagit den examen, istället för de man jämförde sig med innan, som inte har nått dit. Man höjer ribban genom att hela tiden ändra sin ”jämförelseram”.

Att vara närvarande i nuet är också en viktig parameter som vi ofta misslyckas med, menar Anders och sveper med handen ut mot omgivningarna.

– Just nu sitter vi här i den här vackra parken, jag äter en god macka och det är fred och frihet. Det finns massor att vara tacksam för just här.

LÄS OCKSÅ: Ernst Kirchsteiger: ”Livet är som en fransk fiskgryta”

Ständig lycka omöjligt

Men livet innehåller som bekant inte bara lycka och glädje, utan också sorg, smärta och svåra upplevelser. Något som det ibland kan vara svårt att hantera och acceptera.

 Om man vänder på det, vilka fördelar finns det med att gå igenom svåra saker?

– Mänskliga liv innehåller ju inte bara lycka. Det är en omöjlig ekvation; för anhöriga går bort och man själv kan drabbas av sjukdom – det är en del av att leva. Det är ju inget som man någonsin önskar sig, men i efterhand kan man kanske ändå se något som varit bra med det.

Ett sätt att må lite bättre, enligt forskning, är just att välja att se det som hänt ur ett lite ljusare perspektiv, förklarar Anders vidare. Det är en rätt som var och en har.

– Det finns ingen annan som kan bestämma vad jag ska tycka om mitt liv. Om jag väljer att i mina tankar lyfta saker som har gått bra, eller när något dåligt ledde till något bra; som att man träffade en ny människa eller kom till en ny plats, då kan man välja att fokusera på det. Det har visat sig att det är förenat med mer välbefinnande.

Alla känslor del av livsrikedomen

Att hjälpa någon som har det tungt eller ha djupa samtal med någon är kanske inte heller alltid lustfyllt – men det är meningsfullt och man vill inte vara utan det, resonerar Anders.

–  Att få uppleva de olika delarna av våra känslor, att vara ledsen, frustrerad eller arg – allt det är en del av den mänskliga upplevelsen, av livsrikedomen. Och det behöver inte vara dåligt, så länge det inte går till överdrift. Ingen vill ju vara deprimerad, och det finns sjukdomar som man absolut ska söka hjälp för. Men man ska nog definiera om vad som är ett lyckligt liv. Man kanske tar livet på ett annat sätt, uppskattar vardagen mer för att man vet att det inte är självklart. Och att man passar på att skratta i de lyckliga stunderna. Att gå igenom svåra perioder gör dig även mer ödmjuk inför att andra har det svårt.

Har du själv haft dalar och kriser i livet och vad har du tagit med dig från dem?

– Absolut, men jag har ofta haft en nyfikenhet på vad man kan göra åt det. På hur man kan jobba med sina tankar. Det tänket har ju fötts ur motgångar. För om man är glad och tillfreds hela tiden så behöver man ju egentligen inte jobba med sig själv – och ska kanske inte heller göra det. Men om man hamnar i svårigheter så är det bra att känna till att det finns olika strategier. De kanske inte fungerar för just dig, men det kan vara värt att testa, om de har fungerat för andra.

Människor förr hade samma bekymmer

Anders ger exempel, som att luta sig mot de filosofiska tankegångarna i boken.

–  Att djupdyka lite i de här filosofierna har verkligen varit givande, just för att man inser att ”så här har folk tänkt i flera tusen år”. De hade exakt samma bekymmer då som vi har nu. Och deras tankegångar och lösningar är i princip det som den moderna psykologin har gått över till mer och mer, i form av KBT, mindfulness och meditation. Det finns väldigt mycket gammal klokhet som det är synd att inte ta tillvara, säger Anders.

Det är tydligt att det här är ett ämne som han brinner för och att han verkligen vill förmedla det han kommit fram till, precis som hälso- och lyckoforskningen i stort. Han pratar välformulerat, med engagemang och inlevelse.

Som exempel nämner han buddhismens fokus på att vara närvarande i nuet och tacksam för det man har, och att acceptera att saker förändras. Liksom stoicismens fokus på rationellt tänkande och att väga in konsekvenserna i avgörande livsbeslut. Något som kanske känns tråkigt i stunden, men som i längden kan gynna ens möjligheter till lycka och nöjdhet.

Men en mix av både rationellt tänkande och spontanitet i livet är kanske det bästa för honom själv, säger Anders.

– När jag reser gillar jag till exempel att inte ha planerat allt i detalj. Att missa en buss kan ge möten som visar sig vara jättevärdefulla eller att man får se en ny plats, det har jag verkligen märkt.

Flyttat till innerstan

I våras flyttade Anders in till Gamla stan i Stockholm, efter att ha bott i Täby i många år. Ett spännande nytt kapitel i livet, men som har gjort att han har svårare att hitta naturliga ställen att träna på utomhus. För det är ju av att röra på sig i naturen som han mår som bäst, även inombords.

– Jag hade en underbar liten skog i Täby dit jag alltid gick för att träna, men nu får jag leta lite mer, säger han med ett leende. 

Djurgården är störst och bäst vad gäller grönskande yta, men det kan även räcka att titta ut över havet medan man gör lite armhävningar på Riddarholmen till exempel, tycker han.

– Jag mår väldigt bra av att träna och gör det gärna efter jobbet. Om man är orolig eller har för mycket att göra så är träning ett bra sätt att komma ur det ett tag, som att springa av sig frustration. Eller att lyfta tungt, det kan ge samma effekt.

Intervjun börjar lida mot sitt slut och Anders ska snart sätta sig på cykeln igen och bege sig till just ett nytt träningspass. Men en fråga till måste besvaras innan vi skiljs åt!

Hur ser ditt drömliv ut när du blir äldre, med facit i hand på vad som faktiskt ger lycka?

–  Jag vill jobba mer med mina tankar, så jag blir nöjdare och mer närvarande i stunden. Och prioritera saker som gör mig glad på lång sikt; som mina relationer, att uppleva saker, utmana mig själv och växa som människa. Att fortsätta med det och lära mig saker som jag tycker är kul! Det spelar ingen roll vad det är egentligen, just nu jobbar jag med minnesteknik för att lära mig att komma ihåg saker bättre. Olika sådana projekt har jag alltid på gång. Det behöver inte vara så specifika mål egentligen, utan mer om en rörelse åt rätt håll.

Anders funderar lite till innan han tillägger:

– Jag vill inte sluta vara nyfiken. Jag vill fortsätta ta del av allt det vackra som finns i världen.

Av Carolina Chreisti Eriksson . Foto Theresia Köhlin