Anna Ledberg

Så här gick det till när vår underbara bebis kom till världen!

15 april

Åker och lämnar Elin hos mormor redan klockan 10. H och jag åker hem och promenerar sedan till sös för information. Om jag är nervös? Nä… Inte särskilt. Känner mig ganska cool. Mötet tar 2 timmar, knappt. Handlar lite bebiskläder och mammakläder, kommer hem, tvättar upp dem, äter pyttipanna och ser på Fjällbackamorden på DVD.
H frågar flera gånger om jag är nervös, jag blir nervös när han håller på och vänligen påpekar att det är ju du som ska ligga naken på ett operationsbord.

16 april ( LÄS INTE OM DU om du är äckelmagad och ska föda barn snart!) 

H åker och hämtar Elin och skjutsar henne till farmor. Jag tar bussen till BB och kommer dit 10:30. Tråkigt väntan. H kommer 11:45. Mera väntan. Vi har sista tiden för dagen och vid 15 blir det vår tur att åka till operation. ( Schemat är dessutom 2 timmar försenat!)  Det står massor med människor och väntar och det upplevs skrämmande för mig. Får bedövning och sedan börjar de skära i mig. Detta är inte lyxigt. Det är fruktansvärt obehagligt och skrämmande. De skär bara lite, sedan använder de sina händer för att slita upp min mage vilket göra att jag studsar upp och ner på bristen. Dessutom känner jag att de sliter och drar inne i mig, upplevs även mycket obehagligt.  Något av de värsta jag varit med om.   Att jag dessutom kan se allt de gör i lampan gör inte saken bättre. Fast jag valde att blunda.
Läkaren, en ung tjej, passade även på att ta bort mitt gamla ärr och göra ett nytt snyggare. Du fick en skönhetsoperation på köpet, sa hon.

När de är klara skjutsas jag till uppvaket och H och Bebis åker till avdelning. Jag ligger där i 1,5 timme tills jag kan röra knäna. Det är också läskigt att inte kunna röra på fötterna. Jag tänker att jag ska röra på fötterna, men det går inte. Skrämmande. Känseln kommer tillbaka snart.

Jag skjutsas till avdelningen och där är H och Bebisen. Jag har fruktansvärt ont i magen och kan inte röra mig. Måste ha hjälp med att röra mig i sängen. Barnmorskor kommer in och klämmer på magen.

Bebis sover hela första dygnet och bajsar. 8-10 bajsblöjor första tiden. Jag ligger i sängen och surfar på mobilen. Kommer ingenstans och har ont överallt. På kvällen kan jag ta mig från liggande till sittande på sängkanten. Om jag sover på natten? Nä. Hittar ingen bra ställning.

17 april, skärtorsdag

Efter frukost åker H och hämtar Elin. Jag ligger och kan inget göra. Får hjälp av en sköterska, duschar och tar bort katern. Bebis sover, jag ligger i sängen.
På em kommer H och Elin och hälsar på. Elin är jättestolt och duktig med bebisen.  Det är första gången, den eftermiddagen jag går upp och går ända till fikarummet. Kroppen är svullen och jag känner mig mer gravid nu än för tre dagar sedan.
De åker hem och jag vilar. Bebisen äter inget utan bara sover. Långtråkigt.
Magen är spänd som en ballong, fylld med gaser och luft. Att prutta är otänkbart, den fasanfulla smärta som uppstår när man spänner magen vill jag inte vara med om.
Det går inte heller att skratta, nysa, flytta sig i sängen, eller ligga på sidan.
Inget av de kläderna som jag hade packat ner har jag använt. Allt är förlitet, jag är för svullen!

18 april, långfredag

Själv. Kommer dock upp ur sängen och går iväg till frukosten med Bebis i plastbaljan. Dagen går ganska fort. Bebis vaknar och vi gör amningsförsök. Då somnar Bebis om! Vi väcker den, men jag har sömnmedel i mig. Sköterskorna ger ersättning från kopp. Dock så går det bättre och bättre och vi ser en klar förbättring än första dagen.

16:45 kommer H och Elin och hämtar mig och vi får åka hem. Yippie.
H har förberett räkfrossa till sig själv. Något besviken. Jag ville ha god mat när jag kom hem från sjukhuset. Men det löser han.
Flickorna sover i sängen och familjeförsörjaren på soffan…://

19 april, påskafton, hemma

Går ut till vår lekpark här hemma. Orkar mer och mer. Har dock mycket ont i magen särskilt när man ska lägga sig i sängen, eller gå upp ur sängen. Det är värst. Tar 8 alvedon / dygn.  Underbart väder. Saknar en uteplats.

Brösten är stenhårda och har tiodubblat sin storlek!

20 april
Återbesök på SÖS.  Vi tar bussen dit och går halvvägs hem. Därimellan leker vi i Rosenlundsparken. Detta hade jag inte orkat för 2 dagar sedan. Men sen är jag trött. Sitter inne en stund, sedan går jag och Elin ut och cyklar. Gör även pannkakor till barnet.

21 april
Summering: Jag har fortfarande ont i kroppen och det har nästan gått en vecka. Särskilt i magen. Att gå upp / ner i sängen är värst.  Det är inte så lyxigt som alla tror att göra snitt, det är faktiskt värre. Eller det vet jag ju inte. Men du har ont i en vecka efter förlossningen.
Om det blir något mer barn så ska jag vara sövd när de skär / gräver  i mig! För det vill jag aldrig mer uppleva.

Under dagen hade vi besök av mormor /morfar, var på SÖS, och sedan kom farmor/farfar och Robin. Alla ville titta på underverket!

Ha en underbar Annandag påsk!

Nu är vi hemma från BB och allt har gått jättebra och alla mår bra.

Vi kom hem igår vid 17 – tiden och när vi blev hämtade berättade Elin för alla på avdelningen att hon fått en bebis! Väl hemma tog hon fram alla bebisleksakerna och läste bebisbok för bebisen. Jättelikt och stor och förståndig!

Vad det gäller påsk så tror jag vi hoppar över allt extra iår.  😉 Jag rekommenderar er som ska köpa godis att välja ekologiskt! Det är dyrare, men bättre och godare! (Men hur många gånger har man inte kastat det godiset som blivit över ?)

Jag har en kategori vegetariskt påskmat som jag gjorde i fjol där finns det säkert något gott att hämta!

Glad påsk på er alla läsare!

Jag har mycket bilder att visa er på nya bebisen!

Som vanligt sover jag inget på nätterna, idag /natt inget undantag! Här ligger jag och klockan är 3:30.

Jag har mycket att tänka på i natt. Men nu måste jag sluta med det och blunda med ögonen och kanske lägga mig på spikmattan. Dess ontsköna piggar får mig på andra tankar. Och det kan behövas!

I morgon händer det mycket spännande saker och jag ska upp tidigt!

Så gonatt gänget!

Har ni sett den här om värstingen i livsmedelsbutiken?

Vindruvan och dess undergrupper; russin och vin ska man alltid köpa eko! Så det så!

http://www.youtube.com/watch?v=FJbG6Xfk1rI

Nu kan ungen komma när som helst. Och det tror jag faktiskt att den gör också.  Är det konstigt att man vill han allting klart och känner sig stressad över saker?

Jag blir stressad av sambon som hela tiden staplar saker på hög och säger ”det örnar sig”   vi har fortfarande ingen vagn, fortfarande ingen säng till bebisen, absolut inga sängkläder, ingen  bebismat / flaska ( tänk om det inte går att amma?) Vi har ingen napp, ingen snutte…. Vi har inte ens tillfredställt de grundläggande behoven för bebisen. Och ha kylen / frysen full av mat… Hahahah! ( Har dock frostat av frysen)

Och därutöver ser det ut som f-n hemma hos oss.  Är det detta jag vill att nya bebisen ska se av oss.

Inte konstigt att jag stressar upp mig när jag vill göra saker klart inför bebisen och han vill vila. Detta är inget nytt fenomen från hans sida utan ska spara allt till sista sekunden. Vissa gånger, om jag inte styrt upp bättre, har han propsat på att gästerna själva får gå och handla maten / städa/ fixa iordning hemma hos oss om vi skulle ha middag. Eftersom det ”örnar sig”

I år ska man släppa  in ungarna i köket och låta dem skapa kulinariska läckerheter. Och låta det synas.  Dock står sig många vuxna undrandes Vad ska de göra? Eller vad ska de här och göra?  

Det finns mycket barn kan göra, de kan göra allt, iprincip. Beroende på åldern och förkunskaper. Elin, 3 år kan själv vispa en pannkakssmet och blanda i allt. ( När vi gräddar dem, tillsammans, sätter på sig vantar och mössa – för att inte bränna sig!)  Hon kan själv göra fruktsallad åt hela familjen.
För mig spelar det ingen roll vad hon gör det viktigaste är att hon själv vill, att ett intresse väcks, en lusta för mat och måltidskulturen.

Vad man ska undvika eller akta sig för som förälder är att ständigt påtala hur grisigt det blir eller vad kladdigt det blir,  eller fan, hur det ser ut, eller gör inte så, gör inte si du kan skada dig. Självklart ska barn lära sig att det är lika viktigt att plocka / städa undan men det gör man när man är klar.

Ett annat nono är att påtala för barnet att de inte får plats, eller ska vi stå här och trängas allihopa?

Ett barn som visar intresse men får ständigt höra att det kladdar eller att hen inte får plats lär sig att hen inte ska hålla på med matlagning. Tappar intresset.

Visste ni att Tina Nordström släpper en kokbok för unga kockar och det finns matlagningskurser signerade Johanna Westman och Karolina Sparring för barn i åldrarna 9-15år.  Där de får lära sig laga fisk, baka bröd och laga pasta.
Och på TV4 visas Sveriges Yngsta mästerkock, ett tydligt tecken på att barnen kan och vill och är intresserade.  ICA är huvudsponsor så kan ni ge er sjutton på att det kommer bli barnrelaterade kockarrangemang även på ICA.

Hur gör du? Tycker du att det är besvärligt med barn i köket? ( Med allt extra kladd, disk….) eller låter de hjälpa till?

Dessa är superlätta att göra och har en god smak av kokos.

Blanda superfrukter tex mullbär, gojibär och kakaonibs i flytande kokosfett (med smak) Lägg i småformar och ställ svalt.

Klart!

Jag har blivit åtsagd av flera, oberoende av varandra, att det är viktigt att äta mycket fett i slutet av graviteten. De ger i all välmening tips och idéer och förslag; ostar, gräddiga såser och bakelser. Och kött!  Och du måste äta kött, annars xxxxx (sätt in valfri sjukdom) med bebisen

De frestar med en dignande LCHF meny. Jag blir inte så sugen. Ärligt.

Jag är inte fettskrämd eller rädd för fett. Jag äter mycket fett! Men så en dag, ganska nyligen , hade jag ätit upp en hel burk med jordnötssmör helt själv och när jag bjöd sambon för att smaka upptäckte han att burken nästan var slut så gick till attack:

Va? Har du ätit upp en hel burk själv? Det är inte bra med så mycket fett! Du kommer få hjärt/kärlkramp. Och tänk på stackars bebisen!

Det är inte så lätt alla gånger!