Men det händer ju inget?
Väntar du på mig, men jag väntar ju på dig? Vad väntar du på? Varför gör du inget? Varför ser du på tvn när du väntar? Varför?
Nej det händer inget för allt vi gör är att vänta på varandra. Vi står stilla där vi är. För vi väntar. Jag vet inte på vad. Jo jag vet, han väntar på att jag ska ha fått ett jobb, han väntar på att jag ska ha dammsugit klart. Jag väntar på att han ska ha tittat klart på tvn. Jag dammsuger för att han ser på TV. Alltid när vi ska gå ut sätter han på tvn, alltid när vi ska gå dammsuger jag.
(Aha! vi ska inte gå nu, tänker jag – eftersom han sätter på tvn- och va bra då hinner jag dammsuga upp allt grus eller diska upp allt som står)
Vissa stunder vill man inte bli väntad på som det där med middagsbestyren. Att höra ” vi väntade på dig” när klockan är 18, och vi äter klockan 17, och ingenting är förberett är ingen kul!
Ska man vänta på varandra på detta sätt? Brukar du ofta vänta någon eller något? Gör du något då, vadå?
Spenderar du din väntan framför tvn, eller gör du något nyttigt för hushållet?
Jag skriver detta för jag vet att många känner igen sig och kanske är det ett problem, kanske en källa till irritation, frustration. Den här helgen satte vi ord på våran väntan. Att han sett på TV och jag städat så har det liksom alltid varit, men idag kom vi på att vi gör det för att vi väntar på varandra. Vad skulle hända om vi hoppade över allt och bara gick ut?