Nu har vi gått mer än halva kursen på CM på Fryshuset i Stockholm – jag gör mitt bästa att kunna beskriva hur det är, men att kunna ge kursen sitt rättvisa ansikte är att uppleva den. Det är något man upplever och är i hela sig. Det är något som fastnar och sätter sig.
Vi pratar om MBB, mind body breath, och det är grunden, basen, för mig är MBB att stanna upp, reflektera och låta allt bara få vara. Möta motståndet med MBB.
Vad är träningen, vi tränar hela tiden, varje dag. Vi började från dag 1.
Den osläckbara lågan – för mig är det din urkraft, din ki, det du längtar, dit du vill, det som du täcker över med ”samhällets skit och måsten” men som ändå finns inom dig och gör sig påmind. Föraningar, inser, gläntar på dörren till något annat, det är lågan som gör sig på mind.
Att göra motstånd mot sin låga som att kämpa emot sig själv
Det är inte lätt alla gånger, absolut inte, med mysteg och en droppe i taget kan vi skapa något annat. Som att skriva med vänsterhanden.
Här är några saker som kan vara hjälpsamma för att separera mig från min gamla programering.
- Skapa space för självvård, skapa space för din låga – det är så vi förändrar – skapa daglig space för dig
- Skapa din dag istället för att jaga
- Hålla mitt ord till mig själv
Varandet och görandet – skapa space i varandet så att lågan kan förstärkas.
Sund gränssättning
Att sätta gränser för sig själv och andra är nödvändig för en sund relation som ger tydlig och direkt verbal kommunikation dels för din självguidning samt för andra. Etablera självet, vem är jag? Vad vill jag? Vad behöver jag? Att veta vad man behöver är viktigt för att kunna sätta sunda gränser, avgörande. Att sätta gränser är en viktig del av vår egenvård som tillåter oss att
- vara vårt autentiska jag
- för att befria oss från förbittning
- reglera dina känslor och ditt nervsystem
- skapa en övergirpande känsla av säkerhet i din kropp, din relation och din värld.
Det är en sak att säga att man sätter gränser och en helt annan att ”stå ut i reslutatet” som de beslutet skapar. Du kommer att behöva ta beslut som känns svåra, som att uppleva skam eller skuld, och du kommer att vilja vända om och gå tillbaka till det gamla, men lär dig stå kvar i det motståndet. Allt du känner är ok, det är en del av processen.
Några vanliga frågor som jag ofta får:
Om vi har läxor?
Veckans läxa ser ut så här: ”Skapa space för daglig MBB med fokus på lågan och praktisera sund gränssättning med utgångspunkt från förra veckans veckovalidering.”
Vi återkommer hela tiden, vi reflekterar och kollar på våra tidigare fotspår, var finns att urskilja, vad har vi tar vi med oss från förra veckan i en veckovalidering. Det är så vi växer och utvecklas.
Är det inte jobbigt att sätta sig på skolbänken igen när du passerat 40?
Men ärlig talat, det här är ingen skolbänk, det är en ”mejbänk” jag plockar fram saker ur mig som ”verkligen är på tiden att komma fram i ljuset” Men att sitta still en hel dag då? Men det gör vi inte heller. Knappt en halv dag. Det ingår även som jag kallar det en reflekteringsresa mellan Gullmarsplan och St:Eriksplan så man får ny energi under dagen.
Är det inte jobbigt att blotta sig så mycket?
Vi väljer själv hur mycket vi vill dela offenligt, ( alltså i klassrummet!) det viktigaste är att det kommer upp i en själv. Det finns ett enormt värde i att dela sina upplevelser, sina känslor, sin kunskap, sin lärdom, ett ovärdligt värde. Så, ja, det är meningen att prata, berätta, vad betyder det för dig, vad slog an i dig? Jag vågar påstå att mer än hela kursplanen består av erfarenheter och delningar. Vi i klassen kan dela saker hela dagarna och det är något som uppmuntras samt uppmanas. Det bygger hela kursen på
Ps… Vi kallar det inte för läxa utan för veckans hjälpsamma träning för det är ett bättre namn, men för att ni ska förstå så skrev jag ordet läxa här.
