I dag går vi in på dag tre på pappaledigheten och jag som handledare har redan märkt att det finns rum för förbättning, från min sida alltså
Nästa gång ska jag inte
- Plocka ur disken
- Ge bebisen mat och byta blöja
- Säga OK när han frågar om jag kan lämna Elin på förskolan ”för så här kan man ju inte se ut, det förstår du väl”
Hans uppträdande var klockrent förutom attityden gentemot frukosten. Barn kan lukta sig till attityder och antydningar om att allt ”inte är som vanligt” och därmed reagerar annorlunda. När vi är ensamma äter Elin gärna rawfood men det blir svårt när det finns en som rynkar på nästan, vägrar smaka och tycker att det är konstigt.
Bara en liten uppdatering! Jag har mycket att göra klart innan skolan börjar
Kram på er!