Mat blir så förknippat med känslor att man inte vet vad som är sant längre.
Nu försöker ”maten som tröst och belöning ” trassla sig längre ner i åldrarna här i Sverige. T ex Kråkan i MammaMu frågar Mamma Mu: Om man är ledsen för man äta glass då?
Intressant och ”hur maten beskrivs i barnböcker och barntv” skulle jag kunna ägna flera blogginlägg om. Skrämmande – och kanske är det jag som utan att blinka och som om det skulle varit den mest naturliga saken i världen skriver om 10 år:
Elin var så duktig hos doktorn att hon fick glass. ( Eller nej, så långt kommer jag inte sjunka – eller fast det är svårt att stå ensam kvar emot samhället)
Hos oss får man glass även om man är ”oduktig”. Bilden är arrangerad! Det är jag som sa till Elin att mata syrran med glass (och jag vet att man ska vänta med röda bär /frukter)
Bebisen älskade den!
Glassen är gjord av avokado, frysta jordgubbar, fryst banan som jag mixade. Den äts direkt med sked i skål eller omfryses som glasspinnar.