Så, okey det här är inte som att läsa teknisk fysik på KTH eller ekonomi på Handeln, inte heller pedagogik på lärarhögskolan, där skulle jag nog vara en deltagare i den sakens betydelse. Men självklart är jag en deltagare eftersom jag går där, det här är inget som man ”sitter av” utan snarare något man ”är”, låter konstigt och flumigt kanske, det är en kurs man måste uppleva.
Trots att jag Eva, Maria, Lina, Maia, Victoria och Amanda och alla andra i gänget går samma kurs och hör samma saker, får samma information och är på samma plats så har vi olika ”läxor” vi skapar våra egna förutsättningar, eftersom vi är olika, vi skapar space för våra längtor på vårt eget sätt. Vi lär oss vad som passar bäst för oss. Vi upplever, vi gör, vi skapar space, plockar fram guldet i våra erfarenheter och genom mysteg går vi vidare.
Vilken riktning har min längtan? Vi är på väg mot olika håll. Vad vill vi?
Förra veckan pratade vi om Acceptans i min längtans riktning:
Vår möjlighet att skapa vårt liv i den riktning som är meningsfull för oss, oavsett vad som händer omkring oss eller inom oss.
Vad blir du av kursen?
Jag blir mer av mig, jag blir mer av jag, det blir tydligare och starkare. Får en tydligt bild av vem jag egentligen är och vad som är min längtan, jag skapar space i min vardag för att kunna applicera och ”översätta” det vi lär oss i kursen i min vardag. I mitt liv.
Är det inte svårt?
Men på riktigt så tror jag att det är svårare än att läsa tekniks fysisk på KTH, eller jag vet inte, aldrig gjort, inte särskilt sugen heller. Man kommer in på livet på ett annat sätt. Det är det som är det svåra, att öppna upp. Det är många som inte pallar med och har hoppat av.
Vi ses