Herman har haft många långa dåliga hårdagar på sista tiden och många gånger sagt att han ska klippa sig. Hans dåliga hårdagar går ut över hela familjen, även fast det är han som blir folkskygg så får alla rätta sig efter det. Vi kan inte gå ut, inte ens till affären.
Så idag hade han lovat, och ingen smiter undan att klippa sig. Sagt och gjort. Vi åker till Farsta, till Frisören som han klippt sig hos den senaste 10 åren. Detta passar mig utmärkt eftersom Farsta har temadag och lite extra jippo.
Så fort vi parkerat springer jag iväg för att hinna med allt jag vill göra, för en herrklippning går ju ganska fort. (Av erfarenhet vet jag att han efter en klippning vill fort komma hem för att fixa till frisyren)
I Farsta är det fullt med olika stånd med bland annat Friskis och Svettis, Itrim, olika tävlingar och jippon. Och såklart Kurera. Passade på att prata lite och när jag sprang mellan de olika affärerna för att göra mina ärenden snabbt, snabbt så blev jag faktiskt igenkänt och flera kom fram och tyckte att jag hade en bra blogg. Sånt är ju jätte kul att höra….:D
Jag skyndar med alla ärenden och går tillbaka till frisören men där är han inte. Jag frågar Frisören och han säger att Herman kommer snart!
Men vad nu då? Det ringer i min ficka och se det är ju Herman.
-Jag åkte hem, jag är hemma nu!
-Men har du redan klippt dig frågar jag, vad fort det gick.
– Nä, det var för lång kö och jag orkade inte vänta i en halvtimme. Så jag åkte hem.
-Jaha ok..
-Vill ni bli hämtade?
-Ja tack!
När han kommer, han hade åkt hem för att fixa frisyren och vänt, frågar jag när han ska klippa sig.
-Imorgon, säger han
-Ingen smiter undan, säger jag
Har du bokat tid?
Vi skrattar, för vi vet att det har han ändå inte gjort. Han har bokat och bokat av så många tider att Frisören inte ens skriver upp hans namn i boken längre.
Så blir det klippning i morgon? Ja det får vi se. För hans egna skull vore det ganska bra. Och jag har faktiskt inget emot att gå i lugn och ro i affärerna och stånden.
