Självklart förväntar jag mig samma service som han har fått av mig. Maten klar till ett visst klockslag, disken urplockad, hyggligt plockat i hemmet, sängarna bäddade varje dag. Fast jag får vänta och han måste vänja sig med tanken och få runtinerna på det först.
Tänk att få uppleva när konstnären arbetar och inte bara få en teckning överlämnad!
Min första utmaning är att inte skynda mig hem, att inte ta över, att inte ”göra om – göra rätt”
Som kvinna känner man i magen att man måste skynda sig hem och hjälpa till med något! Det måste jag vänja mig av med. Det är hans jobb, han får betalt för att passa /vara med sina barn varje dag. Vilken oerhörd lyx va?! Det är hans jobb att ansvara för barn! Och hemmet!
Jag ska inte ta ifrån honom sitt jobb, sitt ansvar! Eftersom jag har gjort allt tusen gånger går det lättare /snabbare för mig – men jag ska inte gå in och ta över. Han ska få skrika hur mycket som helst men jag ska ändå inte komma farandes och släppa allt i mitt liv.
Inte hjälpa till! ( Jo självklart hjälpa till, men inte ta över)
Jag ska plugga heltid och det ser jag faktiskt fram emot!
