Jag ser inte på TV ( förutom Sveriges mästerkock och Svenska Hollywood fruar) och har heller inte något behov att se på TV. När jag vaknar sätter jag på radion och inte tvn. När vi har varit ute och kommer in går jag inte och sätter mig framför tvn.
Jag skulle inte sätta mina barn framför tvn för att de skulle bli lugna. Att se på skärm är en belöning. ( Eller åtminstone något som man inte alltid gör)
Mina barn hjälper till och lagar mat, sitter bredvid och målar, tittar på. Med tanke på hur mycket mat jag vill laga – jag börjar laga tidigt på eftermiddagen och jag älskar det. Kom ihåg jag lagar mat för att jag vill och inte för att jag måste.
Jag går ut! Nu när jag är på Lia går jag ut på lunchrasten. I skolan gick jag också ut på lunchrasten. Skönt. Smidigt. Och inte bara när solen skiner, utan varje dag.
Jag är fortfarande pigg när jag kommer hem från Lian. En del som kommer hem från sina jobb är fullständigt slut och måste sitta och koppla av framför tvn.
Jag har ändå arbetstid från 8-17 och känner mig fortfarande pigg när jag kommer hem. Jag orkar laga mat, diska, leka, utan stress och tjat.
Nu blir det inte riktigt lika stora buffemiddagar eftersom jag är hemma klockan 17:20 men ambitionen finns kvar och när jag tillbaka i skolan kommer det finnas mer tid igen.
Larvigt? Fjantigt? Kanske, men jävligt skönt. Du vet vad som händer, barnen vet vad som händer.
Jag har samma rutiner hemma som på förskolan. På helgerna menar jag. Alltså: frukost, utelek, frukstund, innelek, lunch, vila, fri lek.
Vad det gäller tiderna så vill jag helst inte rucka på dem mer än en timme åt något håll.
Du vill väl själv veta när det är lunch, kafferast, och dags att gå hem från ditt jobb?
//
