Hemma!

Som vanligt sover jag inget på nätterna, idag /natt inget undantag! Här ligger jag och klockan är 3:30.

Jag har mycket att tänka på i natt. Men nu måste jag sluta med det och blunda med ögonen och kanske lägga mig på spikmattan. Dess ontsköna piggar får mig på andra tankar. Och det kan behövas!

I morgon händer det mycket spännande saker och jag ska upp tidigt!

Så gonatt gänget!

Har ni sett den här om värstingen i livsmedelsbutiken?

Vindruvan och dess undergrupper; russin och vin ska man alltid köpa eko! Så det så!

http://www.youtube.com/watch?v=FJbG6Xfk1rI

Nu kan ungen komma när som helst. Och det tror jag faktiskt att den gör också.  Är det konstigt att man vill han allting klart och känner sig stressad över saker?

Jag blir stressad av sambon som hela tiden staplar saker på hög och säger ”det örnar sig”   vi har fortfarande ingen vagn, fortfarande ingen säng till bebisen, absolut inga sängkläder, ingen  bebismat / flaska ( tänk om det inte går att amma?) Vi har ingen napp, ingen snutte…. Vi har inte ens tillfredställt de grundläggande behoven för bebisen. Och ha kylen / frysen full av mat… Hahahah! ( Har dock frostat av frysen)

Och därutöver ser det ut som f-n hemma hos oss.  Är det detta jag vill att nya bebisen ska se av oss.

Inte konstigt att jag stressar upp mig när jag vill göra saker klart inför bebisen och han vill vila. Detta är inget nytt fenomen från hans sida utan ska spara allt till sista sekunden. Vissa gånger, om jag inte styrt upp bättre, har han propsat på att gästerna själva får gå och handla maten / städa/ fixa iordning hemma hos oss om vi skulle ha middag. Eftersom det ”örnar sig”

I år ska man släppa  in ungarna i köket och låta dem skapa kulinariska läckerheter. Och låta det synas.  Dock står sig många vuxna undrandes Vad ska de göra? Eller vad ska de här och göra?  

Det finns mycket barn kan göra, de kan göra allt, iprincip. Beroende på åldern och förkunskaper. Elin, 3 år kan själv vispa en pannkakssmet och blanda i allt. ( När vi gräddar dem, tillsammans, sätter på sig vantar och mössa – för att inte bränna sig!)  Hon kan själv göra fruktsallad åt hela familjen.
För mig spelar det ingen roll vad hon gör det viktigaste är att hon själv vill, att ett intresse väcks, en lusta för mat och måltidskulturen.

Vad man ska undvika eller akta sig för som förälder är att ständigt påtala hur grisigt det blir eller vad kladdigt det blir,  eller fan, hur det ser ut, eller gör inte så, gör inte si du kan skada dig. Självklart ska barn lära sig att det är lika viktigt att plocka / städa undan men det gör man när man är klar.

Ett annat nono är att påtala för barnet att de inte får plats, eller ska vi stå här och trängas allihopa?

Ett barn som visar intresse men får ständigt höra att det kladdar eller att hen inte får plats lär sig att hen inte ska hålla på med matlagning. Tappar intresset.

Visste ni att Tina Nordström släpper en kokbok för unga kockar och det finns matlagningskurser signerade Johanna Westman och Karolina Sparring för barn i åldrarna 9-15år.  Där de får lära sig laga fisk, baka bröd och laga pasta.
Och på TV4 visas Sveriges Yngsta mästerkock, ett tydligt tecken på att barnen kan och vill och är intresserade.  ICA är huvudsponsor så kan ni ge er sjutton på att det kommer bli barnrelaterade kockarrangemang även på ICA.

Hur gör du? Tycker du att det är besvärligt med barn i köket? ( Med allt extra kladd, disk….) eller låter de hjälpa till?