Hjälp mig!

Idag den 20 november är det internationella barndagen. Hejja hejja alla barn

Jag sänker en liten extra tanke på alla barn som inte har det så bra som vi har det. Sån här lyx som en toalett och rent dricksvatten direkt ifrån en kran. Det är ingen självklarhet i alla delar av vår gemensamma värld. Jag kan inte ens tänka tanken att inte ha tillgång till vatten, hur gör man då?

Om man vill hjälpa med vatten kan man gå in och likea Dresstwice facebook. För varje gilla ges 100 liter rent vatten till behövande.
Dresstwice säljer ekologiska barnkläder med ett ekologisk helheltstänk och jag kommer snart bli återförsäljare för dem. Ok, lite reklam, men det är för en mycket viktig sak.

So, okey . Nu ska jag iväg på lunchdate med min bror, han hade fått information om ett vegetariskt ställe precis där han jobbar. Vid hötorget / rådmansgatan. Vi får se om det kan vara något att tipsa om.

Sedan ska jag ila till pappas jobb vid odenplan och vara massör. Fast bara på honom.

Vi hörs!

I år blev det något som jag har och som jag använder ofta.

En juicecentrifug! Nu ska det juicas i stugorna. Nja som vanligt kommer det nå en kulmen runt januari för att sedan ebba ut och folk slutar juicar och centrifugen hamnar i garderoben nånstans… ELLER?

Här är en artiklel från svd angående detta.

Jag blev glad när jag hörde detta i allfall och hoppas att mer folk börjar dricka grönsakerna och salladen.

Goddag!

Känner du till någon 1 åring som aktivt ber om saft eller oboy i nappflaksan? En 1 åring ska inte veta vad det är, och ändå vet jag flera föräldrar som ger det till sina barn. Både före och efter tandborstningen. Med motiveringen / försvaret Ibland måste man. 

( Vi måste inte, för E vet inte vad det är och hur skulle hon då kunna be om det?) Vilken förälder har lärt sıtt barn  att det finns och att möjligheten finns att dessutom få det serverat i nappflaska

Det är  det som föräldrarna har hemma som de kan ge till sitt barn. Detär det som barnen ser föräldrarna äta / dricka / ha hemma som barnen tar efter.  Som barnet vänjer sig vid att äta / dricka / göra. Punkt. I allafall i unga år.  Föräldrarna MÅSTE föregå med gott exempel. Och det funkar inte att ligga i sängen en helgmorgon och mysa och sedan helt plötsligt säga,
Nu ska DU gå upp och äta frukost om en själv tänker ligga kvar och fortsätta titta på plattan. Eller de som tvingar sina barn att äta grönsaker när de själva slipper undan?

Men är det vanligt att ha sånt hemma?  En gång på tre år har jag köpt saft och det var isamband med ett kalas.

Ger man saft till sin familj?
Tänker du på vilka vanor du förmedlar till ditt barn, både undermedvetna och medvetna? Det du gör kommer ditt barn göra för eller senare och kommer du vara stolt över det?

Detta inlägg gäller i första hand barn i ”formbar” ålder, alltså innan hen fått för många ıntryck av samhället, av sina vänner  och så.