Jag är så innerligt glad att alla människor gillar olika saker och tycker olika saker är lyxigt. Att vi vill ha olika saker. Att vi trånar efter olika saker. Då räcker det till alla.
Äta mat som lagats av Michelinkockar skulle av många anses som värsta lyx-lyxen. Är det gott? Är det lyxigt? Många tycker att lyxigt är grädde och smör. Hemma hos vänner serveras det Lyx-lasagne på fredagen. ( Grädde i tomatsåsen) och hos oss, när H ska laga middag av någon anledning slår han upp Per ”Heart-stopper” Mobergs recept. Mycket smör, grädde och så.
Är det lyxigt med grädde tycker du? Är det lyxigt att äta mat som lagats av Michellinkockar? Hos mig skulle höjden av lyx vara att handla grönsaker och rotsaker hos en närodlad landhandel. För att sedan gå hem och laga i ordning.
Eller att checka-in på ett spa under helg, som är helt eko och miljövänligt och man blir serverad gröna ( nyttiga) drinkar och ingen alkohol, maten är helt växtbaserad och havsutsikten är magisk. Skulle inte ha något emot yoga eller stärkande skogspromenader heller.
Eller äta lunch, med mina vänner på ett rawfood ställe. Med någon som uppskattar sådan mat, inte någon som man måste muta med ( läs helst inte) McDonalds efteråt.
Mina bästa vänner fick möjligheten att äta lyxig, lyxig mat i lördags – alltså sån som tilllagas av Michelinkockar, och de fick bland annat ät lamtunga, glass med kaviar och örter och läs vidare på menyn:
Så, så här ser menyn ut om man vill lyxa till det. Låter det gott, tycker du?
Det var nog skithäftigt att var där och få uppleva allt. Dock får inte menyn mina smaklökar att vibrera av upphetsning;D
