Påskmat

Har ni ätit korngryn? Korn är ett fiberrikt spannmål och dessutom är en viktig  byggsten i det nordiska köket.  Korn, Råg, Havre och Vete är det som odlas mest av i Sverige. Vill du inte koka soppa på kornet går det såklart bra att koka gröt istället. (Koktid 30 minuter)
Näringsvärde per 100gram: Kcal 350, Protein 9gram, KH 65gram (varav sockerart 1 gram) Fett 3 gram, Fiber 11 gram, Järn 3,6 mg.

Korngrynssoppan mixas först och sedan kommer kornet i vilket gör att soppan får ett trevligt tuggmotstånd.

Receptet:  (3 skålar)
1 gul lök

1 morot
1 dl grovt riven zucccini
1 buljongtärning, ekologisk
8 dl vatten, kan behövas spädas efterhand
0,5 dl grädde
3/4 dl korngryn

Skala och hacka lök och morot och lägg i en kastrull  med zuccini med cirka hälften av vattnet. (För att spara energi)Låt koka mjuka. Lägg i buljongen, låt koka upp för att sedan mixa slät. Tillsätt resten av vattnet / grädden och korngrynen. Koka på låg tem i cirka 30 minuter. Späd med vatten om du vill ha en lösare soppa.
Servera med ett trevligt bröd.

Tjingeling!
Nu ska jag servera korngrynsgröt till mig och lilla damen!

Jag har mycket svårt att gå till en vanlig affär och handla för de säljer ingen mat som jag vill äta. Är det jag som är konstig eller finns det mer som mig. Jag vill ha en yoghurt som är naturell, en mjölk utan extraprotein. Mat som den är FRÅN BÖRJAN.

Jag går snabbt förbi pastan, brödet,  många långa rader med sötade flingor  i gulliga paket, att hitta en yoghurt som är utan socker eller olika frukttillsatser är näst intill omöjligt. Den ekologiska frukten och grönsakerna ligger längst bort och gömt i en vrå. Tydligen ska vi äta italienska äpplen.
Att hitta en tandkräm utan sötningsmedel, glöm det!
Frysen är full av helfabrikat av alla dess slag. Jag vill inte ha mat som har gått igenom en process för att bli något annat än vad det var från början. Har folk inte tid att laga mat längre?
Varför är vi så stressade att köpa det billigaste hela tiden?

Precis som alla andra har jag inte mycket tid och visst kan jag också känna mig stressad och vill självklart åka till enochsammabutik för att köpa mat, blöjor , hygien, och papper. Men det är svårt.
Jag får kämpa för det jag vill äta. det är ofta jag som är knäpp och konstig och besvärlig. Men är det verkligen rätt? Är det mig det är fel på eller alla runt omkring mig som tycker att det är OK med helfabrikat? Jag har hela samhället emot mig.
Jag har precis lika lite tid som alla andra, men ändå hinner jag laga mat från grunden varje dag.

Jag måste vara stark för att orka stå för det jag tycker är rätt. Tack och lov finns det fler böcker i ämnet b la Äkta Vara och Den Hemlige kocken för att ämna några. Och bara för att jag är smal för jag ofta höra saker som ”det kan ju du äta, du som är så mager” eller ”vad spelar det för roll” eller  ”du ska ju verkligen inte säga något”  Och andra antydningar till att jag skulle ha någon sorts mat/ät sjukdom.

Håller ni med mig eller vill ni ha mer processad / blandad mat / färdiglagad mat?