Idag tänker jag på vilken barndom mina barn ska få och minnas som vuxna. Vad ger jag dem, vilka upplevelser kommer de minnas.
Kommer de skylla på barndomen för att de inte lyckas nå sina mål?
Kommer barndomen vara ett hinder eller en möjlighet?
Svårt, men jag börjar med att vräker ut min inneboende Jante! Jag kastar bort allt ”jag kan inte – jag får inte” Jag kastar bort alla tankar om att jag inte skulle vara värd det.
För att ge mina barn något, måste jag ha något att ge.
Jag kan inte ge dem barn självkänsla om jag inte har det själv. Jag kan inte ge dem mat om jag inte har det själv, jag kan inte ge dem mod och styrka om jag inte har det själv. Ni fattar!
Det jag gör nu är att tro på mina barn! Jag tror att allt de gör kommer de att klara. Allt är möjligt! Och jag tror / vet att allt är möjligt. Om barnen växer upp omgiven av personen som tror på dem, hur kommer deras uppväxt bli, hur kommer deras vuxna liv bli? Vilka kommer de umgås med? Vilka leksaker kommer de lika med? Vad kommer de välja att göra?
Jag vill skapa en bra barndom, en trygghet full med mod, styrka och självförtroende. Jag vill skapa egna individer.