I går var det den 1 oktober och landets ålderdomshem kunde äntligen öppnas. Ni förstå vilket fängelse det har varit för våra gamla. Att bara sitta och glo. Tänk dig.
Från i mitten av april har jag och Elsa brevväxlat med SigBritt och det har varit så oerhört givande. Fantastiskt och har gett så mycket. Vi har inte ännu varit där själv, men SigBritts barn har varit och hälsat på henne och har sett denna brevskörd från mig och Elsa. Man skulle lätt kunna tro att det ”bara är ett brev” och det är väl inget. Men det är mycket, mycket mycket mer än så.
Denna lilla gest av människlighet som jag kom på i våras har skapt en sådan enorm glädje på ålderdomshemmet, det har engagerat och skapat sammanhang. En förväntan, en längtan, och få tillbaka en livslust.
Att få något att göra och det är viktigt. Känna sig viktig, behövd, någon tänker på mig och det gör oerhört mycket för ens psyke.
Jag kan föreställa mig att brevet är veckans största händelse. Både att få, läsa och att få sätta sig ner och skriva.
Man sätter ord på det man tänker, känner och vill och det tror jag kan vara otroligt nyttigt för en 90 åring precis som för en 6 åring.
Jag har verkligen förändrat livet för en människa. Och det känns troligt bra i mig.
Gör skillnad – skriv brev.
SigBritt är Elsas gammelfarmor om nu undrar.