Vikten av att ge feedback

Det blir lättare och lättare att känna igen våra stamkunder och deras särskilda öönskemål.  Endel som vill ha soppa och sallad först,  andra som inte vill ga dressing på salladen. Och så vidare.

Idag lagade jag sheperds pie, blomkålssoppa och tomatsås och kokade hirs till allt.

Sheperds pie:

Koka adukibönor och lägg på sidan. Hacka morot, vitkål, rotselleri, lök i cmstora bitar. Mjukstek i olja och tillsätt oregano, timjan och låt svettas. Lägg bönorna underst i en ugnsform och sedan rotsakerna och ett gott potatismos.Grädda 175 grader i 20 minuter.

Blomkålssoppa

Koka 1blomkålshuvd (imindre bitar) mjukt i buljong. Krydda med helt fänkålsfrö, salt och peppar och annat. Mixa soppan slät.

Först trodde jag aldrig att jag skulle hinna klart med all mat i tid, men jag hade faktiskt tid tillgodo innan lunchen öppnade.  Men jag fick nästan panik när jag fortfarande skalade alla rotsakerna och klockan var 09.

Jag får göra allt från grunden.  Blötlägga bönorna och koka dem. Skala potatis för att göra moset och så. Grymt stressigt ibland.

Vi ses! Hoppas att detta blir läsbart – jag skriver från mobilen.

Tack för idag alla goa!

Jag är strax på väg till jobbet. Det nya, alltså. Det är mycket krävande och jobbigt. Det gäller för mig att ligga steget före och planera, planera. Blötlägga, grodda och så.  På morgonen /  förmiddagarn lagar jag mat och efter lunch plockar jag disk / förbereder.
Ju mer dagar som går desto bättre rutin får jag.  Den här morgon ser jag fram emot att skala 2 kg potatis, 1 kg palsternacka. Bland annat. Det var något som jag kunde ha förbett igår juh. Men jag kan inte klandra mig själv, det var ju bara första dagen igår.

Tänk vad tur jag hade som av alla ställen som finns hamnade på ett som är fokuserat på groddar, alger, surkål, vegan. Det ska ev bli rawinspirerat också.  Det finns faktiskt nästan inga här istan.

Vilka andra lunchrestauranger känner du till som är så?  (I stockholm)
Jag får bara hoppas att de tycker att jag är duktig så blir allt bra.  För man vill ju inte skrämma iväg kunderna. I en bransch som jag älskar.

Vi ses!

Eftersom jag inte har skrivit på några dagar kanske ni tror att jag dog under vårruset. Men icke! Jag gick i mål på prick 30 minuter. Åhhh det var så kul att springa om alla andra, och där är 1 km skylten, jag ska springa till nästa och så höll jag på. Och ja det var en folkfest. Det var faktiskt lite synd att alla de andra inte var där, för vilken stämning det var. Ett tag tänkte jag att jag även skulle springa dagen efter, eftersom jag hade biljett till bägge loppen och då ta med Elin- gå runt banan och bara chilla i området. Men det blev inte så.

Av någon anledning har jag blivt så himla stel bak i benen. Det är fruktansvärt och nästan hugger då och då. Hoppas att det går över snart, det är liksom värt när jag springer till förskolan på morgonen.

Nu är klockan 05:32 och näää det är inte för att skryta som jag berättar det. Det är i stort sätt den enda lediga tid jag har, nu ligger jag också efter med så mycket adminstration, jag har heller inte betalat mina räkningar än. Vi går hellre och lägger oss vid 20, hela familjen och går upp tidigt. Ialla fall jag och det är min egentid. Och värre kommer det bli, eftersom jag kanske ev är på väg att få ett heltidsjobb. Jag är oroligt för det, men också glad att jag har fått chansen i en bransch som jag älskar.  (Jag faktiskt fram emot att få arbeta heltid och så att säga få semester från hemmet. Som det är nu jobbar jag MER än heltid om man räknar med allt obetalt arbete i hemmet. Nu är det min tur att komma hem till ett städat hem och att middagen står på bordet klockan 18.00!)

Som frukost tipsar jag om en smoothie som Shirley Clamp via viktväktarna satt sitt namn på:

Jordgubbssmoothie med lime och ingefära:
Häll 2 dl yoghurt  (0,5%) och 2 dl frysta jordgubbar i en mixer. Riv i skalet från 1/2 lime och 2 cm färsk ingefära. Mixa igen.

GOD MORGON!

Det är i dag det är dags, juh. Något som jag helt hade glömt bort. Det är i dag jag ska springa vårruset. TJOHOHOHO! Vad glad jag är. (Obs ironi!)

Jag hade smidigt bra planer – jag skulle ta med Elin i vagnen och på så sätt förflytta min startpossiotion från ”tidtagning” till ”strosa”. Det hade varit kanon, jag hade få gå  i lugn och ro och strosat och ingen hade märk min urusla kondition.

Vid målgången skulle alla vänta och hejja på mig när vi kommer in. Alla mina fem vänner. Men nu så händer det något märkligt, Josefin ringer och erbjuder sig att passa Elin medan jag springer. MEN VA??

Josefin har en son i Elins ålder och de bor PRECIS vid området, så de skulle vara hemma hos henne och leka. Och så försvann alla mina påhejjare också. De ville hellre vara hos Josse.

Snälla Josse säger att det blir bättre,  jamen då kan du ju springa och hålla på och sen kommer du upp till oss.
Nu kan Herman parkera bilen hos dem, eftersom han kommer direkt från jobbet. Att parkera vid området är lönlöst.

Så, nu utan mitt förkläde (aka min vagn) får jag förpassas till tidtagningsgruppen, till vilken jag är anmäld.
Eftersom mina privata påhejjare försvann i ett nafs, kan väl du hejja på mig. Om du är där förståss. Det skulle hjälpa! Fast tala inte om för någon att jag är i dålig kondition är du snäll.