Sen händer något. Barnen sätts i skolan och plötsligt slutar den kreativa rörelseapparaten att få tillgång till ”ständig rörelse”. Sitt ner, studera, var tyst, rast i 20 minuter sen in igen till skolbänken. Tiden rinner på och snart är det både dator, mobiler, tv som hjälper tonårsbarnet till ytterligare att tränga undan den naturliga rörelseschemat. Mer och mer blir vi isolerade i vår egen kropp. Hjärnan är övertygad att ju mer vi vilar desto bättre blir det. Varför gå en promenad eller springa och leka med barnen när det känns så jobbigt? Visst vi kan skylla på att vi har ett stressigt jobb, behöver vila, det är tråkigt, jag gör det sen och så vidare.
Enligt min mening är det väldigt få personer som kan träna med fåfängan, utseendet eller andra tankar kring beachformen som motiverande anledning. Det går inte hitta rätt motivation när yttre faktorer spökar i huvudet. Modeindustrin, självkänslan, media och andra kanaler som försöker banka in i huvudet på dig hur du skall träna, äta och vara för att bli accepterade. Det håller inte. Man måste hitta motivationen någon annanstans. Djupare. Från dig själv. Från barnet i dig. Det är där kommer hittar den rätta, ”äkta” motivationen. Låter enkelt och banalt kanske men det är i själva rörelsen du är som lyckligast i när du tränar. Inte de få stunder och tillfällen man får visa upp sin kropp för andra. Du kan aldrig veta vad de tycker ändå:-)
När du väcker kroppen och motivationen
Det har hänt många gånger att jag haft klienter som ”inte tränat på evigheter” som de säger. Nu får det vara nog säger de och tycker en PT kan hjälpa till. När passet väl är över och de kanske upplevt sin tuffast fysiska utmaning någonsin händer något inom dem. Man ser det i ögen, det glimmar till. Belöningssystemet har slagit till men det har hänt något mer. Personen minns något…rörelsen, man minns känslomässigt barnet inom sig! Man minns vad kroppen en gång kunde och är kapabel till. De tror knappt det är sant och på kvällen kommer samma känsla – de vill göra om det, DE VILL TRÄNA IGEN som de ibland berätta för mig. Men vem är det som vill träna igen? Kroppen, själen eller båda?
Så kan du hitta din ”äkta motivaton”
Jag vet att speciellt många killar inte riktigt kommer gilla det här. Men tjejerna brukar älskar det. DANS! Ja, just dans är ett fantastiskt sätt att hitta glädjen i rörelsen. Det är ju troligen en parningsritual från början men har du en partner så kanske det inte är så inspirerande längre?. Speciellt så kallad Fri-dans är bäst för att väcka en inre ”äkta motivation” för rörelse. Ofta kan man dans i timmar om musiken också är bra. Men 30 minuter på gymmet i olika maskiner kan få en helt omotiverad. Varför? Det är ju rörelse där också. Ja, men det är helt onaturlig. Den följer inte ett logiskt mönster vad kroppen egentligen kan göra. Så om man inte vill dansa så vad gör man då? Det jag verkligen kan rekommendera är t ex Atletisk träning där man får kasta, hoppa, rulla, studsa, lyfta, springa, hänga och många andra saker. Allt det som du en gång kanske gjorde som barn varje dag! Kroppen kommer känna igen sig och troligen göra dig riktigt sugen på att fortsätta träna med äkta motivation. Tycker man det ändå är svårt att hitta en äkta motivation brukar en certifiera coach kunna hjälpa till att få till en varaktig förändring.
Gör så här
- Gör en lista vad du gillade som barn att träna och göra. Kommer du inte på något testa t ex fridans
- Sök info på nätet var man kan hitta leverantörer från din lista
- Slå slag i saken, bestäm dig att köra
- Notera vad som händer i dig är du nu igen återupplever något du inte gjort på länge…fortsätt söka utmanande, roliga, givande saker som ger din kropp äkta motivation!
