Ibland läser man saker som får en att nästan krypa ur skinnet av ilska! Ja, jag är uppriktigt förbannad just nu!
Läste just en artikel i DN om en forskning man gjort på bebisar med kolik och akupunktur. Man delade in bebisarna i tre olika grupper. I två av grupperna får bebisarna olika behandling med akupunktur och den tredje gruppen får ingen behandling alls. Föräldrarna är under denna tid omedvetna om vilken behandling barnet får för att undvika placeboeffekten. Under tiden ska föräldrarna även föra en loggbok där man noterar hur barnet mår.
Så! Allt väl! Det har ju visat sig att kolikbebisarna mår bättre med akupunktur.
Men! Så uttalade sig en läkare i fallet! All Akupunktur är hokuspokus enligt honom och akupunktur har smygit sig in för lättvindligt inom skolmedicinen. I de bästa studierna ser man ingen skillnad mellan placeboeffekten och riktiga nålar säger han. Visst får människan ha sin åsikt! Men har han då någon forsking som visar att det inte hjälper eller har han träffat någon/några som har blivit hjälpta av denna metod? Visst kan vi vuxna läka oss själva genom att tro. Men! Jag har genomgått en väldig massa behandlingar för min Wiplasch-skada. En av dem som funkat bäst är just akupunktur. Varför skulle jag må bäst av det? Jag har trott och hoppats på alla alternativa behandlingar jag har genomgått.
Min fråga är då!!! Hur kan en bebis som är helt ovetande plötsligt bli bra om det inte hjälper? Eller ett djur som får akupunktur som blir bättre!
Hur kan man yttra sig och säga att det är placeboeffekten det beror på? Jag skulle vilja ha en bra förklaring av honom!
