Hej igen,
igår var jag trött. Men väldigt tillfreds. Ett lugn inombords har börjat lägga sig. Ett lugn jag inte känt på många, många år. När den ena pusselbiten efter den andra börjar falla på sin plats. Inte bara en utan flera.
För första gången på många år så ser jag ett ljus i tunneln. Ett slut på en era och en mörk period. Det tändes för 1.5 år sedan ett hopp. Ett hopp som jag på flera år inte har vågat hoppas på. För att hoppas är läskigt. För att tända ett hopp kan leda till besvikelse. Men denna gången gjorde det inte det ♥️🙏🏻 Jag är för evigt tacksam för att jag vågade hoppas just denna gången. Fastän jag var rädd. Rädd att misslyckas igen. Rädd att detta bara var ännu en av mina desperata strategi av alla mina förtvivlade försök och strategier att lösa mina utmaningar. Men inte denna gången!
Mitt liv har inte varit enkelt. inte någon gång faktiskt. Jag är ett maskrosbarn som har vandrats livet lite hårda skola. Det har också gjort mig stark. Envis och trygg i mig själv. Inget ont som inte har något gott med sig. Jag mår idag som vuxen bra och grämer mig inte över någonting. Jag är stolt över mig själv och den jag har blivit. Jag har bearbetat saker jag gått igenom. Jag har valt en väg i livet. Jag har hittat styrkan genom en sund livsstil och träning för mig är mitt sätt att hålla balansen och fungerar lite som medicin för mig 🙏🏻
Ett sätt att hantera mina ”utmaningar” har varit självdistans, ”galghumor”, och att sätta upp en hög integritets mur runtomkring mig. Jag har på många sätt famlat efter olika sätt att få ett stopp. Provat olika strategier för att möta dessa utmaningar. Inte någon av mina strategier har hjälp. Jag förstår hur ”luddigt” detta låter. Men kan inte säga så mycket mer än såhär just nu.
Ni kommer att förstå längre fram. Jag lovar. Jag ber bara om att ni ska ha lite tålamod.
Många av mina läsare har följt mig sedan jag börjat blogga. Dvs 2013. Åren har gått. Jag har vuxit, både i ålder och med erfarenheter. Mina läsare har sett hur mitt kommunikationssätt har förändrats . Från att jag varit extremt öppen, transparent så har jag blivit mer reserverad , försiktigt och återhållsam. Mer än jag gett sken av. Jag har försökt att ”hålla skenet uppe” i svåra stunder.
Jag har ändå fortsatt att vara jag. Samtidigt som situationer och omständigheter gjort att jag tappat min röst. Tappar glädjen i att kunna vara så där öppen och orädd som jag en gång var. Jag var extrovert, kanske lite väl naivt inställd till att tro det goda i att kunna vara det. Jag hade aldrig kunnat drömma om konsekvenserna att att befinna sig på fel plats vid fel tillfälle. Min vänskapskrets har krympt och blivit mindre och mindre. Dom vänner jag har omkring mig är min trygghet, min familj och de absolut finaste vänner man kan ha ♥️
I förrgår hamnade jag i en situation som jag inte vetat om jag någonsin skulle hamna i. Jag mötte ett svar på en fråga som förföljt mig och som jag grubblat och våndats över i så många år att jag mer eller mindre hade tappat hoppet om att faktisk få ett svar på. När jag tillslut fick mitt svar så var det som om luften gick ur mig. Så nu är jag väldigt trött. Men på ett bra sätt 🙏🏻
Behöver landa för att förstå och ta in det som jag precis möttes av. Landa för att fylla på med energi ✨ Men nu ska vardagen och dagen sätt igång. Vi hörs snart igen. Stor kram ♥️
