
Tio år av kamp – när samhället sviker och du får bära allt själv
Nyligen gästade jag Sveriges Radio P4 Kalmar 🎙️
Det kändes lite som att komma hem – Kalmar/Öland har varit mitt hem i många år, även om jag är född i Vadstena och numera bor i Stockholm.
I intervjun pratade vi om dokumentären, om stalking och om hur otroligt svårt det är att få hjälp från samhället och polisen❤️🩹
I reelen ser ni ett kort utdrag – hela intervjun finns att lyssna på via min story på Instagram som ligger upp i 24 timmar från och med nu förmiddag 7/6 📻🔈
Dokumentären kan du se på TV4 Play 🎥 📺

VAD HÄNDER NU:
Jag fortsätter min dagliga kamp mot min staker. Jag hanterar dessa irriterande och ganska meningslösa prenumerationer, bestrider, svarar på frågor, förklarar, försvarar mig gällande det och mycket annat. Jag har precis förlorat två klienter på grund av min stalker (detaljer utelämnas) – ett inkomstbortfall på ca 32 000 kr. Det är absurt. Det är verkligt. Och det är bara ett exempel i raden av många.
Det här är inget nytt. Det har hänt så många gånger nu att det inte längre går att bortförklara som otur eller tillfälligheter. När jag ser tillbaka på de här nästan tio åren inser jag att det rör sig om enorma summor. Miljonbelopp. Projekt jag tvingats avbryta, samarbeten som gått upp i rök, anställningar som jag tvingats lämna pga av stalkern. Det är så mycket som gått förlorat – inte bara i form av pengar, utan också trygghet, livsutrymme och framtidstro❤️🩹

Stalkern är fortfarande aktiv. Jag är rädd, orolig – och det finns ett uttalat hot. Det är SAMMA kvinna. Och trots att vi vet vem hon är, trots att det finns så mycket dokumentation, trots att jag gång på gång har slagit larm – är hon fortfarande inte frihetsberövad😖 – Varför?
Jag sover dåligt. Min hälsa är påverkad och jag har senaste 2 veckorna befunnit mig i en ordentlig svacka.

Jag grubblar en hel del på hur viss information kommer fram till stalkern. Bland annat saker om farbror Lothar ♥️
Min ork är i botten vissa dagar. Det enda som ger mig lite lättnad är vetskapen om vem det är – det ger mig åtminstone någon form av kontroll. Att kunna titta mig över axeln och veta vad jag letar efter.

Men det är helt sjukt att det har gått över tio år. Tio år av konstant oro, av kamp för att bli tagen på allvar. Vi vet vem hon är – ändå har polisen ännu inte agerat. I min värld finns det inget att vänta på längre. Vad mer krävs? Det är frustrerande, sorgligt och helt orimligt att inget händer, trots alla bevis, vittnesmål och anmälningar.
Men – jag försöker också se det som ändå hänt. Jag har äntligen fått komma till förhör. Och jag har fått ett otroligt starkt målsägandebiträde som verkligen tar min situation på allvar 🙏🏻 Det ger lite hopp. Lite ljus.
Till dig som också kämpar – jag kämpar för dig med. För dig, för mig, för våra familjer ❤️🩹👊🏻
Snälla – fortsätt anmäla. Fortsätt dokumentera. Samla bevis. Det är det enda vi kan göra just nu. Och tillsammans SKA vi få till en förändring.👊🏻👮
📢 Dela gärna det här inlägget eller tipsa andra relevanta vänner som kämpar ❤️🩹 Ju fler som ser, desto starkare blir vi. Vi är inte ensamma. ♥️💪