Hej Eva, Jag och min sambo har varit ihop i över sju år, känt varandra i över 16 år, har två barn tillsammans och levde ett för mig underbart liv. Visst hade vi många problem genom åren. När vi träffades var han väldigt deprimerad och drack cirka två flak 50 centiliter starköl i veckan, vardag som helg. Jag fick honom att snabbt skaffa hjälp och medicin. Han har haft alkoholproblem till och från sen genom åren och gjort många dumma misstag, men jag har hela tiden älskat och stöttat honom. Jag gick i två års terapi för min borderline och är numera en helt annan person, jag skriker inte längre eller är överdramatisk och så vidare. Där har du lite bakgrund. Nu till problemet. För tre månader sedan kom jag på honom med att ha haft en tjej vid sidan om på Facebook i tre månaders tid. Han svor på att dom aldrig gjort något fysiskt, men det var nakenbilder, hjärtan, sexprat och så vidare. Jag blev såklart helt knäckt. Men vi sa att vi skulle gå i familjeterapi, vilket vi gjorde några gånger, och jag sa att jag förlät honom, insåg mina egna fel jag gjort för att förhållandet hamnade så snett, och vi sa tillsammans att vi skulle jobba vidare på oss. Det har jag gått och trott. Dagen efter sista familjeterapin, så var han ute med sin mamma på krogen för hon fyllde 60 år. Där träffade han på en tjej han var tillsammans med lite för många år sedan. Och direkt började dom skriva på Facebook och höll på så i tre veckor tills jag kom på det för en vecka sedan. Denna gången med denna tjejen gick han hela vägen. Jag dog nästan. Jag får flera gånger dagligen ta både lugnande, ångestdämpande och sömnmedicin, plus att jag skär mig ibland när medicinen inte hjälper, bara för att slippa skaka. Jag bor kvar i huset (det är hans hus som han fått i gåva som enskild egendom, så det är jag som måste flytta). Det är bostadsbrist där vi bor, och jag vill inte sätta mig i nåt litet kyffe där jag inte kan erbjuda barnen ett vettigt hem. Så här är jag. Problemet är att jag trots allt fortfarande älskar honom så mycket så det gör ont. Han säger att han tappat känslorna för mig och behöver bo själv. Mina föräldrar hatar honom och vill aldrig mer se honom. Men jag säger, skriver och skickar låtar till honom flera gånger dagligen där jag beskriver hur mycket jag älskar honom, allt jag älskar med honom, varenda liten detalj. Han bara gråter och ger mig inte den bekräftelsen tillbaka som jag söker. Jag vill så gärna ha sex med honom också, men vet inte om jag vågar försöka för risken att bli avvisad. Hjälp mig, vad ska jag göra? Jag dör snart av brustet hjärta. Det finns ingen annan än honom jag vill ha.