Jag är sambo med en 23 år äldre man, och när allt är bra är det väldigt bra! Men många gånger gör han saker som får mig att fundera på om han är rätt för mig. Jag tycker inte om den känsla som hans beteenden får mig att känna, som att jag inte duger.

Häromdagen kom vi fram till att åka till ett nakenbad tillsammans, mitt syfte med att åka dit  (det var första gången för mig) var att vi skulle ha en bra utflykt TILLSAMMANS!

När vi kommer dit säger jag att jag inte känner mig helt bekväm, men vill ändå ge det en chans då han ville åka dit. När vi sedan ska bada så håller han sig flera meter från mig, lämnar mig själv och går en promenad för att se om han ser något intressant. Detta gjorde att jag kände mig så sårad och helt betydelselös. Det som skulle bli bra blev helt enkelt en riktigt dålig upplevelse från min sida. När jag sedan tog upp detta sa han att” jag är så känslig och att han bara är sån, att han inte kan hjälpa det”.

Detta är bara en sak i mängden men det får mig att inte tro att jag duger. Det kan även röra sig om att han väljer att äta borta med bekanta, trots att vi har bestämt att vi ska äta tillsammans. När jag då ifrågasätter det säger han att ”han kan ju inte tacka nej när de frågar”. Han åker hemifrån utan att säga till och kan vara borta några timmar, eller ljuger om vad han gjort när jag jobbat, om helt obetydliga saker. Allt detta gör att jag känner att han aldrig prioriterar mig och det gör mig så ledsen. Han lovar ibland att han ska ändra sig men blir samma igen. Vad gör jag, bara att acceptera och leva mitt liv eller kan man hoppas på att det kan kännas som ”VI” i relationen?