Hej Eva, Jag och min tjej har haft en riktig berg- och dalbana i förhållandet, upp och ner. Jag har haft svårt att hålla mig till henne, varit osäker på mina känslor, brottats med ett porrberoende som jag nu har börjat jobba mig bort från. Nu känner jag att jag är på banan och är verkligen kär i henne och älskar henne. Vi har båda gjort slut varsin gång, men velat tillbaka igen för att vi inte kan vara utan varandra. Nu har hon sagt att hon måste vara själv för hon känner sig vilsen, stressad och pressad. Hatar sitt liv och är allmänt nere, allt är bara dåligt typ. Hon säger hon är rädd att vara utan mig, och att hon älskar mig men att vi bara är vänner nu. Hon är osäker på sina känslor och har svårt att tro att jag älskar henne, men det gör jag verkligen av hela mitt hjärta. Min fråga är då, hur tycker du att jag ska förhålla mig till henne nu, jag vill ju inget hellre än att det blir vi, men jag vill samtidigt ge henne utrymme att vara själv om de nu är det hon behöver.