Jag är en ganska blyg men ändå social kille som efter separation med mitt ex för ca 1.5 år sedan äntligen lyckats gå vidare och blivit förtjust i en annan tjej (känns enormt skönt att ha gjort det). Har en brevbärare i mitt område som jag som sagt blivit jätteförtjust i och jag har länge stått o velat om jag ska våga fråga ut henne (började fatta tycke för henne i somras). Är ju trots allt någon jag knappt träffat mer än sagt hej till i porten och som jag inte känner. Dessutom har jag bara några sekunder på mig att stanna henne i trappen. Jag fick jättefint stöd från mina vänner så till slut fattade jag mod nog att göra det. Var jättenervös när jag frågade ut henne på en fika och lyckades inte ens nämna mitt namn och glömde bort ord (namnet har hon nog dock koll på i och med att hon vet var jag bor). Men hon var väldigt snäll och gullig och stannade till och log i alla fall när jag berättade vad jag kände för henne. Tyvärr har hon redan kille och det är såklart något jag respekterar. Bad henne ta det hela som en komplimang och det sa hon att hon skulle göra o log o sprang vidare. Det gjorde min dag trots att det inte gick riktigt som jag hoppats på. Mitt problem är bara att jag trots allt inte kan få den här tjejen ur mina tankar just nu. Jag övertalar mig att det kommer gå över (vilket det inom sinom tid kommer göra med). Men jag känner mig just nu olyckligt kär och rätt så ensam. Saken är den att jag flyttar till en ny lägenheten inom 1.5 månad och då kommer jag inte att se henne igen. Jag blir jätteglad så fort jag ser henne komma förbi med post. Jag funderade ett tag på att bara hänga ett brev på min dörr där jag lite lätt ber om ursäkt ifall jag gjorde det jobbigt för henne sist då jag frågade ut henne. Men både några vänner, samt familj har sagt att det är nog bättre att ligga lågt och att jag inte har något att be om ursäkt för. Annars kanske det kan tolkas som att jag lurpassar på henne... och nej det vill jag verkligen inte. Det sista jag vill är att vara klängig och göra denna supersöta och trevliga tjej illa till mods :(. Jag ångrar dock att jag inte lyckades fråga vad hon heter när jag väl fattade mod att prata med henne. Det är inte helt lätt för mig att öppna upp om en sån här grej men sen jag fattade mod och vågade fråga ut henne (har aldrig gjort något liknande innan) så känns det som att det lossnade inom mig och jag är villig att prata lite mer om mina känslor med andra. Det börjar helt enkelt kännas bra att göra det :). Samtliga bekanta tyckte jag var modig som gjorde det och de har sagt till mig att jag bara överanalyserar situationen och att hon troligen vart smickrad för att jag vågade fråga ut henne. "Det man ångrar mest är ju det man aldrig gjorde" som min syrra sa till mig och det är jag helt med på. Har inget att ångra och jag är stolt över att jag vågade till sist :). Jag skulle dock bli väldigt glad om jag kunde få något tips från er, även om jag tror ni kommer tycka att det/de tips jag redan fått från vänner och familj är bra nog. Tack på förhand :)