Jag har varit tillsammans med min pojkvän i två år. Vi är båda 40 år. Under det första året var allt perfekt, inga bråk eller tjafs. Under andra året så kom vårt första stora bråk där han efter en utekväll tog upp en sak som hände ett år tidigare. Min vän var på besök hos mig och han ”anklagade” mig för att det kanske hade varit en annan man som var hos mig den dagen.

Jag blev såklart väldigt chockad över hur han kunde ta upp detta ett år senare och det blev ett bråk där jag vände mig om och gick hem till mig (vi bor inte tillsammans). Vi löste detta dagen efter och gick vidare. Vi åkte ner till Spanien fyra månader senare efter det första bråket och olyckligtvis hamnade vi i ett tjafs där också. Det gick inte att lösa bråket där och då, vilket jag sa och sedan gick och lade mig.

Efter att vi kom hem till Sverige så började han bete sig annorlunda och visade inga fysiska känslor överhuvudtaget. Jag blev orolig och vi kom fram till att vi var i en kris och att vi skulle lösa detta tillsammans. Fyra dagar efter det samtalet så kom han hem till mig och sa att känslorna inte fanns där och att vårt förhållande inte kommer att kunna repareras. Han beskriver sin situation som att han har varit orolig och våndats över att jag ska lämna honom vid varje bråk, när jag valt att gå och lägga mig. Han menar att han redan har varit med om två break ups redan och hur ofta ska man genomlida det?

Jag har förklarat för honom att jag aldrig kommer att lämna honom för bråk och i relationer så bråkar man, men han tycker att man ska lösa konflikter med en gång. Han säger att efter vårt första bråk så gick han och funderade på hur det skulle gå mellan oss, utan att prata med mig om det och även inte kunnat släppa och gå vidare efter att vi har pratat ut. Vi har alltså haft två bråk och lite tjafs på vägen under två år och då väljer han att avsluta relationen tvärt! Sälja huset, och få allt raderat med mig så fort som möjligt verkar det som.

Och nu efteråt så är han total iskall och hård mot mig och vägrar att prata om oss eller om varför det blev som det blev. Han vill bara prata om det praktiska.

Han har inte haft några relationer längre än två år innan och jag är mest förvirrad över hur man bara kan slänga bort allting för lite bråk? Dålig självkänsla har han, men jag trodde inte alls att han var på detta sätt! Det känns som han är en helt annan man än den jag lärde känna och blev kär i. Jag trodde nånstans att man visste vad man ville i denna ålder och att man inte bara kastar bort allting utan att ens försöka ta sig igenom det med hjälp utifrån som exempel.  Varför gör han så här? Tacksam för svar.